Proportioner, skuggor och förkortningar. Kroki är en teckningsstil som går ut på att avbilda en kropp i rörelse. Under hösten anordnar Grafik 99/Bildverket kroki-kvällar i Kalmar för både vana tecknare och nybörjare.
Lokalen är belägen i källaren på ett lägenhetshus. Kvällen till ära har en slags ringklocka ställts fram utanför porten. Den får deltagarna ringa för att bli insläppta av Solvig Carlsson, ordförande i Grafik 99/Bildverket. När hon gick med i föreningen för tio år sedan hade hon aldrig målat kroki förut.
– Jag hade gjort modellmålning. Då är modellen stilla hela tiden och sen kanske det är paus och samma pose igen. Under kroki är det omväxlande poser, säger Solvig Carlsson.
Deltagarna är blandade, både nybörjare och folk som är vana kroki-tecknare. Solvig Carlsson berättar att det ofta är människor som kommer från andra länder som deltar i föreningens kroki-kvällar.
– Jag tror att det beror på att kroki är mer känt utomlands. Det är många svenskar som är i min ålder som inte vet vad kroki betyder, säger hon.
Ofta förknippas kroki med en naken modell, men det i sig är inget krav vid kroki. Det går att använda sig av en påklädd modell, men enligt Solvig Carlsson finns det flera fördelar med nakenheten. Den gör det enklare att avbilda kroppen som den är, utan något i vägen.
– Jag tycker inte att man tänker på nakenheten när man tecknar, för mig kommer den bort. Men däremot tror jag att det kan komma folk ibland som bara vill se det nakna, eller sexuella i det. Det är därför vi vill vara två ledare, så att ingen håller på och fotar i smyg eller så. Vi låser också dörren när vi sätter igång, säger Solvig Carlsson.
Jinling Li har tecknat kroki flera gånger förut, men ikväll var första gången som hon stod modell. Hon har tidigare studerat konst och observerade då hur kroki-modellerna förde sig.
– Jag har tänkt på det förut och inte riktigt haft chansen, men idag fick jag testa. Det är något som man inte gjort förut, som man vill testa någon gång, säger hon.
Det är kallt i lokalen och under pausen har hon på sig en vit badrock. Det porlar vatten i rören i taket. Den lilla ”scenen” i mitten av rummet är täckt av ett lakan och i änden ligger några mönstrade kuddar.
– Det känns jätte, inte konstigt, men du är inte dig själv. Du är bara där, din kropp är där, din själ är inte där. Du bara ligger där, tänker inte på någonting. Det känns ganska skönt, man slappnar av på något sätt, säger Jinling Li.
En av deltagarna är Irene Larsson. För det mesta är hon den enda i gruppen som står upp när hon tecknar. Hon berättar att i Uddevalla, där hon bodde förut, gör alla så, men inte här. Att hon började teckna kroki var lite av en slump.
– Jag frågade en konstnär när jag bodde i Uddevalla vad jag skulle gå för kurs, för egentligen ville jag göra allt. Då sa han att teckna är det viktigaste, för det är grunden. Så jag började på krokikursen som han höll i, säger Irene Larsson.
Hon drar kolbiten över det bruna golvpappret som klämts fast på staffliet. Linjerna blir mjuka. Irene Larsson berättar att hon länge hade svårt för att teckna kroki och bli nöjd. Först beundrade hon andras teckningar, men kände att det var otänkbart att någon skulle se likadant på hennes. En dag lossnade det och då var hon plötsligt den vars verk andra beundrade.
– Den största utmaningen. Jag tror att det är individuellt och i olika faser. Just nu är det för mig de utsträckta, de liggande positionerna. Stående är också svårt, jag har lättare för att teckna de ihopkrupna positionerna. Jag tror att det handlar om att jag skulle behöva syfta liksom och kolla avstånden för att få proportionerna rätt och jag tycker att sånt är så tråkigt, skrattar Irene Larsson.
Solvig Carlsson berättar att en stor utmaning för nybörjare ofta är pulsen.
– Det finns en del som aldrig har gått på kroki och då blir de ibland helt stressade av positionsbytena. De tycker att de inte hinner färdigt, säger hon.
Det är en inställning som går att träna bort, berättar Solvig Carlsson. För henne ska kroki vara en behaglig stund utan prestationskrav, men det är inte alltid enkelt.
– I början känner man prestationsångest. Då vet man inte riktigt hur man ska göra. Sen ser man andras bilder som är väldigt bra gjorda och då får man lite mindervärdeskomplex, skrattar Solvig Carlsson.
Föreningen har haft modeller av alla typer. Stora, nätta, av olika kön. Vad man helst tecknar är en smaksak. Det som fascinerar Irene Larsson är linjer och veck. Hon berättar att hon ser kroppen som ett landskap. Hon tror att kroki kan ha en positiv effekt på kroppssynen.
– Det finns alltid intressanta linjer och former på alla människors kroppar och det har ingenting med ideal att göra. Det tycker jag är så fint. Det finns nån slags harmoni, fast vi är olika. Det finns det i ett ansikte också, det är också ett landskap, säger Irene Larsson.
