Catarina ger en röst åt de döda

En leende kvinna med kort brunt hår och glasögon sitter i en stol med lila tyg. Hon bär en vit blus och gyllene örhängen. Bakgrunden visar ett ljust fönster med blommigt mönster på gardinen.
– Att arbeta som medium är som att vara en bonde – det är en livsstil, menar Catarina Calitheia som är verksam i Kalmar. Foto: Josefin Adenholm

Catarina Calitheia kunde som barn se ovanliga saker i köket. Främmande personer och soldater befann sig i hennes hem, men endast hon kunde se dem. Den mediala förmågan blev en barriär i hennes eget hem, en känsla av utanförskap. Idag är hon egenföretagare och arbetar som medium i Kalmar.

Innanför källardörren hörs ett dån, som om något välte mot golvet. Dörren öppnas och det blir uppenbart vad som orsakade ljudet. Två lurviga ögon, ett blått och ett brunt, ställer sig på bakbenen och vill bli klappad.. Bakom hunden står en leende kvinna med sina dinglande guldörhängen. Källarlokalen doftar en lättsam hint av rökelse och i hörnet skymtar två fåtöljer, redo för samtal.

– Det började när jag var barn. Jag har alltid sett andar och upplevts som konstig. På min tid var det konstigt, men jag visste att det fanns spöken, berättar Catarina Calitheia om de reaktioner kring hennes mediala förmågor.

Redan som fyraåring fick familjehemmet besök av personer bara hon kunde se.
Familjen kunde reagera hånfullt när hon berättade om sina upplevelser. Det riktiga stödet kom från skolan, hennes klasskamrater som stöttade och lyssnade på henne. Ingen av skolkamraterna sa någonsin att hon var konstig. Det fick hon bekräftat på äldre dagar, nämner hon med ett lättsamt leende.

Började träna upp det mediala i vuxen ålder

När livet som ung mamma började blockerades hennes mediala förmåga. Valet att ge sin dotter en trygg uppväxt gick före allt. Kärleksförhållanden som inte höll. En separation låg som en tung skugga över livet då det gav henne en långvarig ekonomisk utsatthet. Det tog ett tag innan turbulensen i livet kunde landa.
Runt sekelskiftet gick hon till ett medium som berättade att Catarina själv skulle syssla med det mediala, förmågan att se det andliga fanns i henne.

– Hon är ju inte klok, tänkte jag. Aldrig att jag ska sitta och prata med folk men det hände något i mig, berättar Catarina.

En kvinna med kort brunt hår och glasögon sitter i en stol med lila tyg. Hon bär en ljusbeige blus och har händerna vilande i knät. Hon tittar rakt fram med ett eftertänksamt uttryck.
Ett medium arbetar med att påvisa en andekontakt – Det kan vara minnen från den bortgångne men även detaljer om familjen, yrken och härkomst, förklarar Catarina. Foto: Josefin Adenholm

Hon såg sig själv som blyg och att prata med folk som ett medium fanns det ingen självkänsla i. Trots det gick hon en kurs inom det mediala men hoppade av. Med sig fick hon verktyg att på egen förmåga träna upp sin mediala sida.
Osäkerheten fanns kvar, men när hon i tryggheten av sin väninnas närvaro fick öva öppnade den andliga världen upp sig på nytt.

– Jag lärde mig själv och har fått hjälp av universum, det är min riktiga familj, säger Catarina.

När livet var turbulent och hon var blockerad så har hon i efterhand förstått att andevärlden var med henne hela tiden genom lärdom och vägledning.

Med sina sinnen hjälper hon andra

Tidigare arbetade Catarina som undersköterska där hon fick användning av det mediala. I mötet med dementa var hon bra på att läsa tankar och känna in vad de ville.
I omkring tio år har hon arbetat som medium på heltid med cirka 4-5 kunder om dagen. Utöver lokala kunder i Kalmar län har hon kunder från olika delar i Sverige, även utomlands. Hon skrattar till när hon berättar att det är kämpigt när det är på engelska, men det har fungerat bra hittills. Mötena sker via en digital plattform och behöver inte ske på plats. Det mediala arbetet är med energier och om kunden har en andlig bekant vid sin sida kan energin besöka henne från tusentals mils avstånd.

En kvinna med kort brunt hår och glasögon sitter inomhus och håller om en medelstor, långhårig hund med grå, vit och svart päls. Kvinnan ser på hunden med ett varmt uttryck medan hunden tittar tillbaka på henne.
Promenader med hunden i skogen eller träffa barnbarnen är det som ger Catarina energi efter en dag på jobbet som medium. Foto: Josefin Adenholm

– Jag kan känna smaken i munnen när man börjar prata om mat så att jag kan beskriva det exakt, berättar Catarina när hon förklarar hur hon använder sina sinnen.

Hon förklarar hur en ande kan överskugga hennes kropp, på så vis kan hon fysiskt känna in dem. Även hörsel och dofter är till hjälp.

Att finnas som stöd för sörjande föräldrar

Trots lång erfarenhet är Catarina fortfarande nervös inför ett arbetsmöte. Det svåraste med arbetet är att tro på sig själv. Att behöva arbeta med självkänslan gör att hon bibehåller en ödmjukhet och närvaro i sin roll som medium.
Hon vänder blicken åt sidan när hon tänker på de möten som berört henne lite extra.

– När någon förlorat ett barn. Även äldre barn till föräldrar som tagit liv av sig, säger hon med darrande röst.

Ögonen tåras och hon harklar sig. När det handlar om barn eller självmord så berör det alltid lite extra. Vissa föräldrar som varit skeptiska har återkommit som kunder i sin sorgeprocess.

– Belöningen är ju när de har kommit till insikt att nu förstår jag vad du menar, nu tror jag på det här, säger Catarina.

Hennes kroppsspråk visar att hon trivs i yrkesrollen som medium. I blicken lever kärlek och händernas gestikulering hamnar ofta om bröstet. Att hjälpa människor är det hon lever för. Med skämtsam ton förklarar hon att det privata kärlekslivet får vänta för hon har mejl att svara på.
Utanför arbetsrummets väggar skymtar en kall höst på intåg. Tassar vaknar till liv på det bruna parkettgolvet. Hunden ska rastas innan det är dags att öppna dörren åt dagens första kund.

Liknande: