REPORTAGE. Andrea Karlsson från Kalmar är en ickebinär transkvinna. Hon arbetar inom RFSL och hjälper bland annat till att arrangera olika evenemang i Kalmar – dit alla är välkomna. Hon upplever att hjälpen är bristande och att vi har en bit kvar på vägen innan allas lika värde tas på lika stort allvar.
Det är en solig eftermiddag och jag möter upp Andrea Karlsson på Kalmar Stadsbibliotek. Lokalen, precis som resten av staden, är just nu klädd i regnbågens alla färger.
Trots att Kalmar har en årlig prideparad och färgas av regnbågsflaggor här och var under prideveckan, menar Andrea Karlsson att vi gått bakåt i tiden de senaste åren. Framförallt inom transvården – där hennes erfarenhet är att påhopp förekommer i dagens samhälle.
– Jag tror att det finns stora och starka röster som försöker få oss att gå bakåt och på vissa punkter har man lyckats, främst inom transfrågorna, men jag tror att vi i det stora hela, rör oss i rätt riktning. Det viktiga är att vi inte ger plats åt de som försöker stoppa oss, det är en sanning som alltid kommer finnas.
Hon lever idag som ickebinär transkvinna och använder pronomen hon. Hon tror att majoriteten av svenska folket är stöttande i queerfrågan och att folk är för HBTQIA+ personers lika värde, men att åsikten inte får lika stor plats.
–Jag har levt som transperson i tio år. Jag har tagit del av Sveriges konstanta försämrade transvård under åren, med långa köer, färre kliniker och mindre personal. Det är också svårare att få tag på medicin, som dessutom blir dyrare.
Andrea Karlsson tror att det grundar sig i en oro och rädsla, i att saker och ting är annorlunda. Så fort någon inte passar in i det normala och enkla, så blir det något avvikande man måste ta itu med och vänja sig vid. Det är lättare att falla för hatet än att förändra sin egen inblick.
SVT släppte nyligen “Transkriget” – en dokumentär som väckt många känslor och blivit kritiserad av både RFSL och andra organisationer såsom Aftonbladet.
– Den är vinklad hårt mot transpersoner och lyfter myter som redan motbevisats. Det är klart det påverkar hur allmänheten ser på transpersoner, men även hur vården finansieras. Efter att SVT tidigare gjorde “Tranståget”, med Uppdrag granskning, började politiker sätta stopp för hormonblockerare, trots att transvården inte hade någon som helst data på att det skulle stoppas. Så helt plötsligt började vården ställa om, efter hur media presenterat saker.
För att få könsbekräftande vård, behöver man först få en remiss till ett könsidentitetsutredningsteam. Dessa team finns på sju orter i Sverige. Men vården har långa köer i dagsläget och blir bristfällig på så sätt att många inte kan få den hjälp de önskar.
– Vården är definitivt bristande. I mitt fall så har jag blivit ofrivillig detransitioner pga att jag inte haft tillgång till eller råd att fortsätta med min medicinska del. Så, samtidigt är jag också könsavikande på den punkten att jag är icke-binär och inte bara en binär transkvinna. Man får ett annat bemötande också för vården och samhället är fortfarande väldigt binärt och könsnormativt.
När Andrea började gå till sina besök fick hon ständigt kommentarer om att hon inte klädde sig feminint nog, eller att hon inte hade ett intresse av män, vilket man skulle ha ifall man var transkvinna.
– Man ville sätta mig i en annan kategori än vad jag ville.
En gång i veckan arrangerar RFSL “Queerhäng” i Kalmar. Något som Andrea är engagerad i och hjälper till att anordna. ”Queerhäng” har öppet för alla åldrar.
– Väldigt många av de vi möter här i Kalmar är obekväma i sin läggning. Vi möter allt ifrån folk i tidiga tonår upp till fyrtioårsåldern. Det vanligaste mellan alla åldersgrupperna är att de inte känner sig helt bekväma med att vara queer.
