KRÖNIKA: Idag hör man fler och fler människor, oftast äldre, som drar all hiphop över samma kam, att den uppmanar till våld, dålig kvinnosyn och droger, och enligt många innefattar det all hiphop. Jag vill påstå att hiphopen har utvecklats till något mer än vad äldredomen har hunnit med att uppfatta. Anledningen stavas den svenska gangster-rappen som folk idag generaliserar till all hiphop, men det är hög tid att lära sig att skilja på de olika genrerna.
Hiphopen har utvecklats
I helgen gick jag i taket när min mamma påstod att jag lyssnar på gangsterrap, vilket jag tycker var en extremt grov generalisering. Om jag ska öppna upp mig så har genren påverkat mig åt exakt det andra hållet än vad min mamma påstår att genren gör med folk. I ärlighetens namn handlar det om ett gammalt tankesätt från 2pacs 90-tal när hiphopen handlade om att man skulle leva “Thug Life”, på den tiden då rapparna sköt varandra till höger och vänster. Det är 27 år sedan 2pac dog och den mentaliteten försvann mer och mer från den amerikanska hiphop-scenen och genren har utvecklats sedan dess. Tvärtom från vad min mamma säger så har artister som Kendrick Lamar målat upp en bild om varför man inte ska hamna i gängkriminalitet, varför man inte ska ta droger eller varför man inte ska dricka för mycket alkohol för så långt har hiphopen nu kommit. Problemet är att utvecklingen inte har kommit lika långt inom vårt lands gränser, vilket man kan tycka ska hindra folk från att kritisera all hiphop istället för bara den svenska.
Problemet är svenskt, inte globalt
Vi måste förstå att det är ett problem som håller sig inom vårt lands gränser. I USA hade man som tidigare nämnt det här problemet, fast för över 20 år sedan, där genren utvecklats till något större, något mer seriöst och mer betydande. Faktum är att den svenska hiphopen ligger ljusår bakom den internationella versionen på den fronten. Därmed blir generaliseringen ännu värre, när världsstjärnor som Jay-Z och Travis Scott ska ta skit för vad Yasin sysslar med på sin fritid. Diskussionen i USA blossade upp redan 1988 när N.W.A släppte klassikerplattan “Straight Outta Compton”. Då löste man det genom att sätta en varningstext på skivomslaget där det stod “Parental Advisory”, för att varna för innehållet, vilket vi fortfarande gör på plattor med liknande innehåll. Man kanske får göra något liknande idag, att man sätter gränser för vad barnen lyssnar på eller disclaimers som faktiskt berättar om problemen som musiken utgör. Kanske får streamingtjänsterna skapa en överblickssida för föräldrarna där man kan godkänna om barnet får lyssna på en skiva om den anses vara grov. Skivbolagen har också ett ansvar och får väl ta tag i sina artister och be dem skärpa sig.
Gangster-rappen är en del av folks verklighet
Jag förstår absolut att en del hiphop (gangster-rapen) är negativ för samhället och att det glorifierar kriminalitet och våld, vilket självklart är ett problem. Det finns absolut några få idioter som får gangster-rappen att sticka ut med hjälp av glorifieringen, men vi måste också förstå att rappare som rappar om gangsterkulturen bara skildrar sin verklighet. Det är just därför vi har det här problemet i Sverige just nu, för att vår verklighet är fylld av det som de beskriver. I USA hade man samma problem innan, för att det var deras verklighet då, en verklighet man gått vidare ifrån. Vi måste förstå att problemet ligger i att så många personer faktiskt lever i detta som en vardag, och att ännu fler personer kan relatera till det och därför lyssnar på det. Musik har i alla generationer handlat om att skildra sin verklighet och egentligen kanske vi ska tänka på varför det är vissas verklighet, för genren hade aldrig blivit så stor om det inte vore för att folk kunde relatera. Verkligheten i vårt land är idag ett stort gängkrig, så ta tag i grundproblemet istället för att måla upp dem som skildrar verkligheten som bovarna. Missförstå mig rätt, jag står absolut inte för glorifieringen och ännu mindre för kvinnoförnedringen som förekommer i musiken men gangster-rappen verkar få folk att tro att jag gör det. Just därför måste man skilja på genrerna. Att säga att all hiphop ger en negativ effekt på samhället är precis som att säga att alla muslimer är terrorister, vilket bara är ett idiotiskt, naivt och respektlöst antagande.
Historien utspelar sig igen
Att min mamma inte tycker att jag ska lyssna på hiphop för att hon tror att jag ska bli kriminell tar bort fokus från den konstformen som genren faktiskt har blivit. Hade hon lyssnat på texterna i J. Coles “Love Yourz” eller Daves “Black” tror jag hon hade ändrat uppfattning. Hade hon vetat om hur mycket genren har hjälpt folk med sina problem tror jag hon hade tänkt om, speciellt om hon fick veta hur det har hjälpt mig. Det är få inom min mammas generation som har förståelse för att hiphopen berör på djupare plan än att man bara ska skjuta folk och ta droger. Jag kan själv sitta i timmar och berätta om hur genren alltid har varit där för mig i min psykiska ohälsa, hur artister som Kendrick Lamar, J. Cole och XXXTentacion har fått mig att känna ett sammanhang, att man inte är ensam om att må piss. Om min mamma hade vetat att jag en gång blev övertalad av Brockhampton i låten ”The Light pt.2” att inte ta livet av mig en gång i tiden, så tror jag hon hade tänkt om. Där är musiken inget nytt fenomen heller, men när det kommer en ny stor genre och tar över ska folk helt plötsligt måla upp en bild av att det är farligt och dåligt. Ta punken eller hårdrocken för all del, det är exakt samma sak. I de genrerna sjöng man ut om sin vardag och verklighet och blev fördömda på exakt samma sätt, men vi verkar inte ha lärt oss, inte ens över 30 år sedan hiphopen slog igenom. Hiphopen är därför exakt som all annan musik, och om all annan musik ska accepteras på grund av det, så är det hög tid för hiphopen att också göra det.
Problemet ligger i en obildad massa
Folk som inte är tillräckligt bildade för att förstå problemen kan absolut använda musiken som en vägledning till kriminalitet, vilket absolut är ett samhällsproblem. Att artisterna som också skapar denna musik inte förstår sig på problemet gör det bara ännu värre. Både konsumenterna och artisterna måste börja förstå problemet med det de sysslar med. Men det är också dags för alla gamlingar som fördömer hiphopen att släppa sargen och komma in i matchen. Det är 2023 i Sverige och så här ser vår verklighet ut. Det är dags för er också att sätta er ner och läsa er in i problemen i de svenska förorterna, det är dags att faktiskt lyssna på hiphop så ni kanske förstår skillnaden. Jag säger inte att gangster-rappen inte är ett problem, för det är det, utan att problemet faktiskt ligger någon annanstans än dit ni pekar just nu.
