KRÖNIKA. “Go back to the kitchen and make me a sandwich”, ”Shut up” och ”You suck” är ett fåtal av de meningar som allt för ofta dyker upp. Att identifiera sig som kvinna i dagens samhälle kommer redan med hinder, och förväntningarna är höga. Att då ha ett intresse som är mansdominerat innebär att du behöver vara förberedd på att få skällsord kastat i ansiktet, men det borde inte behöva vara så.
Redan i ung ålder var jag intresserad av att börja spela. År efter år önskade jag mig en gamingdator av min pappa, men år efter år blev jag lika besviken över det där paketet som aldrig kom. Allra minst det året då min yngre bror fick den där presenten som jag hade önskat mig. Kanske ville pappa skydda mig från den toxicitet som svävar runt på internet?
Intresset för att spela lades på is och livet fortsatte som vanligt – tills jag en kall novemberdag, år 2020, bestämde mig för att köpa min första egna dator. Vi mötte upp en man på en parkeringsplats där jag kollade på min blivande dator, betalade och lastade in den i bilen. Dock visste jag inte då att detta skulle bli en bidragande faktor till prestationsångest.
När man pratar med folk som delar spelintresset pratar de om hur jag måste kommunicera mer för att bli bättre i spelet – vilket är lättare sagt än gjort. Tankarna snurrar i huvudet varje gång man kommer in i en ny lobby – Borde jag säga något? Tänk om de kommer hata mig för att jag är tjej? Kommer någon försvara mig? Det är nog bäst att jag bara fortsätter vara tyst.
Det är många som delar dessa tankar och det är hemskt att det ska behöva vara så. Med åren kan man tycka att samhället borde blivit mer öppet för alla olika sorters människor, oavsett bakgrund, men tyvärr är det inte så. Hat och där bland annat sexism är alldeles för vanligt inom e-sport och uppmärksammas alltför sällan. Vi måste undervisa och uppmärksamma osportsligt beteende, för att skapa en trevligare miljö för alla.
Man ska kunna vara stolt över sina intressen, inte behöva skämmas eller känna att man måste gömma vem man är för att undvika hat. Hur jag presterar har inget med mitt antal x-kromosomer att göra. Hur ska jag någonsin kunna bli bättre om folks metod av konstruktiv kritik är att skrika kvinnokränkande ord så fort de hör någon med en feminin röst?
Mina känslor blir besvarade när jag går in på internet och söker fram statistik. Mina tankar känns plötsligt mer äkta utifrån de siffror jag hittar. Alldeles för stora siffror. Under sommaren 2023 kom Entertainment Software Association ut med en undersökning om antalet spelare i USA, nämligen 212,6 miljoner video-spelare. 46% av dessa identifierar sig som kvinnor. Men det är inte här problemet ligger.
Under våren 2023 kom Sky ut med en undersökning där kvinnor med ett spelintresse från Storbritannien deltog. I undersökningen deltog 4000 kvinnor. Utav de kvinnor som befann sig i åldrarna 18 – 24 hade 75% upplevt trakasserier online – och 1 av 10 hade självmordstankar till följd av dessa trakasserier. Det framgår aldrig åldersspannet på de 4000 kvinnorna som deltog, men dessa siffror gör mig mörkrädd.
Om man leker med tanken – att alla de 4000 kvinnorna som deltog var mellan åldrarna 18 – 24, och att 75% av dessa 4000 har upplevt trakasserier online. Då vill jag inte ens veta siffrorna för antalet trakasserade i USA, eller resten av världen för den delen.
Detta är ett universalt problem, och om det inte pratas om mer så kommer siffrorna aldrig sjunka. Hur ska jag som kvinna känna mig bekväm med att slå på min dator när jag vet att vilken sekund som helst kan jag få skällsord kastat i ansiktet – endast på grund av mitt kön?
Var snälla mot varandra där ute, du vet aldrig vad någon går igenom och INGEN förtjänar det bemötande som försiggår i alldeles för stor utsträckning.
