Ashraf Barsbakh är en 19-årig man från Kalmar som fick diagnosen typ 1-diabetes redan som barn. Trots den tuffa motgången är det fortfarande oklart hur han drabbades av sjukdomen.
”Trots att livet känns bra är det fortfarande lite konstigt”, säger Ashraf Barsbakh när vi träffas på Linnéuniversitetet i Kalmar.
Vi slår oss ner vid universitetets radiostudio där Ashraf, som nu är student, berättar om ögonblicket när han som sjuåring fick beskedet om sin diabetes. För honom har sjukdomen inneburit en annorlunda vardag, en som han har fått lära sig att anpassa sig till.
– För mig kom diagnosen som en chock. Jag kände mig konstant trött och behövde ofta besöka toaletten, men jag kopplade inte samman det med diabetes. Jag trodde att min törst enbart berodde på att jag drack mycket vatten, säger Ashraf Barsbakh.
Efter några dagar av trötthet och frekventa toalettbesök började Ashrafs mamma oroa sig när hon märkte en förändring hos honom. Efter att ha undersökt de symtom han upplevde, beslutade hon sig för att ta honom till akuten i Kalmar.
– När vi kom till akuten inleddes tester för att undersöka varför jag mådde som jag gjorde. Det dröjde inte länge förrän vi fick tillbaka resultaten. Jag såg på läkarna och insåg omedelbart att något var fel. De meddelade både mig och min mamma att jag behövde intensivvård eftersom att mitt blodsocker var för högt, och att jag hade fått diabetes, berättar Ashraf
Att ha högt blodsocker under en längre period är skadligt eftersom det kan skada kroppens blodkärl och leda till allvarliga komplikationer. För Ashraf var det kritiskt att få vård snabbt eftersom hans blodsockernivå var farligt hög. Normala blodsockernivåer ligger mellan 4,2 och 6 mmol/l, där blodsockret mäts i millimol per liter.
Livet med diabetes idag:
Ashraf har nu levt med diabetes i tolv år, och tack vare den teknologiska utvecklingen har vardagen blivit enklare. Han behöver inte längre sticka sig i fingret för att mäta sitt blodsocker utan kan istället använda sin mobiltelefon för att kontrollera det. Medan vi pratar visar Ashraf hur han öppnar sin telefon och placerar mobilens baksida mot en sensor på sin vänstra arm för att läsa av sitt blodsockervärde.
– Numera är allt enklare. Jag har en sensor på armen som mäter mitt blodsocker åt mig, och jag byter den varannan vecka för att säkerställa att den fungerar. Jag tar också insulininjektioner för att reglera kroppens insulinnivåer. Det finns till och med insulinpumpar som räknar ut den nödvändiga insulindosen, förklarar Ashraf.
Insulin är ett hormon som normalt produceras av bukspottkörteln och fungerar som kroppens nyckel för att reglera blodsockernivåerna. Hos personer med diabetes kan kroppen inte längre producera tillräckligt med insulin, vilket gör att de måste tillföra det via sprutor eller pumpar.
Ashraf skäms inte över sin diabetes längre. Istället berättar Ashraf att han är tacksam för att ha fått sjukdomen eftersom den har lärt honom mycket, som han förmodligen aldrig skulle ha lärt sig annars. Han är engagerad i olika aktiviteter för barn med diabetes och sprider medvetenhet om sjukdomen.
– Jag är stolt över att säga att jag har diabetes idag, något jag inte vågade när jag var yngre. I början av grundskolan berättade jag inte för andra att jag hade diabetes för att jag skämdes. De enda som visste var lärarna och mina närmaste vänner, säger Ashraf
Han fortsätter:
– Idag är jag medlem i olika diabetesföreningar för att nå ut till människor och bryta skamstämpeln kring sjukdomen, säger Ashraf
Utmaningar och stöd
Att leva med diabetes kan vara utmanande ibland, men det hindrar inte Ashraf från att delta i sina favoritaktiviteter. Det krävs dock ständig uppmärksamhet och anpassning för att hålla blodsockernivån stabil.
– Det är utmanande när blodsockret är för lågt under träning. Då måste jag få i mig socker, även om jag redan är mätt eftersom jag har ätit innan träningen. Men jag måste ändå äta socker för att höja blodsockret, säger Ashraf.
Trots utmaningarna finns det alltid personer som hjälper honom när det behövs. Det är inte alltid enkelt att övervaka blodsockernivån själv, särskilt under fotbollsträningar. Där brukar tränaren hålla koll på hans blodsockernivå och, vid behov, avbryta träningen för att justera den.
– Jag är väldigt tacksam över de som hjälper mig, särskilt under träningarna. Det kan vara utmanande att spela fotboll och samtidigt ha koll på blodsockret med en mobiltelefon i fickan. Därför är det skönt att ha någon som kan hålla mig informerad om mitt blodsockervärde, säger Ashraf.
Idag uppmuntrar Ashraf andra med diabetes att vara öppna om sin sjukdom med vänner och närstående för att få det stöd de behöver.
Hur bemöts du när du berättar att du har diabetes?
– De flesta visar intresse och bemöter mig på ett positivt sätt. Det kommer ofta frågor om sjukdomen, och jag svarar alltid på dem, avslutar Ashraf
