Joakim Åhlund – ”Jag har slösat bort mycket av mitt liv på olycklig kärlek”

30 år som artist, 4 grammisar och spelningar världen över. Joakim Åhlund, frontfigur i bandet Les Big Byrd ger sin syn på journalistik, olycklig kärlek och varför bandet gått över till att skriva låtar om att supa.

Joakim Åhlund, frontfigur i det psykedeliska genrebrytande mangelrockbandet Les Big Byrd. Kommer gående upp för Söderports spiraltrappa. Iklädd en grön blandning mellan bomberjacka och höstrock, ihopparat med ett swagger som hämtat från hans tid på turné med Oasis. Med sig har han bandmedlemmen och basisten Frans Johansson. De slår sig ned vid ett tungt ekbord utvalt efter en hastig okulär besiktning av bordens olika nivåer av rockighet.

– Otroligt att vi är dom största ni intervjuat, ni börjar verkligen på botten asså. Först skulle jag vilja säga att man i er sits som reporter ska vara påläst och veta nått om ämnet, sen tänker jag att det nästan är roligare tvärtom. Att man bara har ett möte som vanliga människor.
Frågan, jag läste i en tidigare intervju att…det är den värsta frågan jag vet, säger Joakim Åhlund.

Les Big Byrd, aktuella med senaste skivan ”Diamonds, Rhinestone, and Hard Rain” samt en annalkande Europaturné med bandet The Brian Jonestown Massacre. Förklarar att det är för mycket tyckande inom dagens media. Joakim målar upp en bild av tiden när journalistiska rockikoner som Lester Bangs söp och knarkade med banden han intervjuade.

– Man kan sakna det negativa litegrann. All journalistik om musik nuförtiden är ju bara bra. Om du tar in en recension idag får den ju en fyra. Det finns ingen kritik längre, säger basisten Frans Johansson.

Ensam i stan på sommarlovet
Trots 30 år som artist och internationella mega-hits såsom Jerk it out och Cobrastyle, är ändå att vara konsekvent det viktigaste för Joakim.

– Höga toppar bryr jag mig mindre om. Jag skulle bara inte vilja ha några dåliga låtar. Jag blir så jävla störd av att ha grejer på en skiva man inte tycker är så bra. Det gör mig typ ledsen för sånt kan man aldrig sudda ut.

Musiken på det nya albumet är huvudsakligen instrumentell. För att undvika att inte tröttna för snabbt på låtarna de spelar försöker bandet mixa upp låtvalen ofta. Joakim berättar skämtsamt att under kvällens spelning blir det bara långa flummiga instrumental jam. Speciellt hans personliga favorit från senaste plattan. Låten ”Ensam i stan på sommarlovet”.

– Det är en instrumental låt som säger så mycket utan att ha några ord. Alla får olika bilder i huvudet. Jag får bilden av Stockholm på sommaren, morsan och farsan har inte råd att dra någonstans. Det är varmt och vackert och öde och man är kvar i asfalten och bara letar efter något att ha sönder och sno. Får mig tänka på en gammal film som heter Barnens ö.

Frans flikar in och förklarar att filmen inte får visas längre. Den klassiska filmen av Kay Pollak är i praktiken bannlyst i Australien på grund av dess nakenscener. Den som visar, köper eller säljer filmen i Australien riskerar böter på 1,6 miljoner kronor och fängelse upp till 10 år, skriver SVT i en artikel från 2014.

Var rädd om kärleken du har
Konversationen överröstas av ett hastigt och högt orgelriff. Joakim skrattar och ropar ”Chrille, käften” ner mot scenen. Joakim tar sedan ämnet in på kärlek.

– Olycklig kärlek, jag har slösat bort mycket av mitt liv på det. Det är så svårt att säga något till någon som är i den sitsen. Man tänker ju inte klart då. Jag är en person som historiskt sett brukar bli lite rastlös. Men kasta inte ut babyn med badvatten och börja om bara för det blir problem. Var rädd om det du har, säger Joakim.

Förutom dagens klimat där alla ska vara influencers och journalister. Tycker Joakim även att det skrivs för många dåliga kärlekslåtar.

– Det är lätt att skriva musik om kärlek. Det är svårt att skriva bra musik om kärlek. Hur många kärlekslåtar har det skrivits? 10 miljarder? Det är därför vi gått över till att skriva låtar om att supa.