I anslutning till den lilla byn Stora Frö, söder om Färjestaden på Öland, ligger Sandbergen – en platå med sandjord ett par meter över havet. Längs stranden sluttar platån nedåt och de senaste åren har allt mer ras inträffat på platsen.
På södra Öland, mellan Färjestaden och Mörbylånga, ligger byn Stora Frö. Om man kör genom byn ned mot Kalmarsund hittar man snart in till Sandbergen, som bäst beskrivs som en platå med ett litet antal hus och en gammal dansbana som idag främst används för den årligen återkommande reggaefestivalen Öland Roots. Precis intill festivalområdet, några meter från vattenbrynet, slutar platån i en brant sluttning där man ser tydligt varför Sandbergen fått sitt namn. Här var det för bara några år sedan en ganska rät vinkel från högsta till lägsta punkt på sluttningen.
Idag faller sanden ned från berget mer eller mindre i realtid, rasen har dessutom slitit med sig flera av de tallar som växer på platån. I de närbelägna byarna är detta knappast en nyhet längre, inte heller det faktum att strandens djup minskar kontinuerligt kan förvåna ölänningarna nuförtiden. Vad som däremot tisslas och tasslas om i byarna och på stranden under somrarna är vad detta kommer innebära på sikt. Folk undrar varför det har blivit så tydligt på senare år, och vad man egentligen kan göra för dem som har hus nära sluttningen. Vissa av husen på platån ligger så nära som 50 meter från strandkanten, och det talas redan om hur några av dessa kommer behöva flyttas på i närtid.
Geologen Geoffrey Lemdahl har bott på Öland länge och har dessutom ett stort intresse för den öländska geologin specifikt. Han berättar en historia som spänner över nästan 15 000 år och som hade sin början under istiden. Efter att inlandsisens front dragit sig allt längre norrut började Öland sakteligen stiga ur havet efter att under flera hundra tusen år ha tryckts ner under havsnivån av den flera kilometer tjocka isen. Geoffrey Lemdahl beskriver hur Sandbergen bestod av stora sanddyner fram till för cirka 8000 år sedan, inte olikt de man ser på Böda idag. Allt eftersom att vegetationen fått fäste på platsen har flera lager jord hamnat ovanpå dessa dyner, varför marken på platsen även idag består av väldigt hög andel sand.
De ras som präglat kusten vid Sandbergen, särskilt under de senare åren, beror på s.k. stranderosion. Kort förklarat innebär erosion att materia flyttas från en plats till en annan, i det här fallet genom att vågor tar med sig sanden från platån genom strömmar i vattnet som därefter hamnar någon annanstans i Kalmarsund. Det må vara svårt att hitta plats för brassestolarna på stranden i Sandbergen under somrarna, men de ‘’vanliga’’ vågorna kommer inte högt nog upp på land för att bidra till erosionen. Däremot berättar Geoffrey Lemdahl att de är en bidragande orsak till att stränderna här är väldigt steniga, vilket förklaras på samma sätt – vågorna plockar helt enkelt upp sanden från stranden och strömmarna drar den med sig någon annanstans.
Problemet, eller åtminstone anledningen till att erosionen sker i så hög takt som den gör, är att vågorna kommer mycket högre upp på land när det stormar. Med höga vindar slår vågorna in mot den blottlagda sanden i sluttningen, och tar med sig stora mängder av den tillgängliga materian därifrån. För den som har för vana att roa sig med sandslott är sannolikt effekten av detta ganska logisk. Föreställ dig ett sandslott som är byggt en bit från vattnet. När tidvattnet stiger börjar vågorna äta sig in i botten på sandslottet, och snart kommer det inte finnas någon grund som kan hålla upp konstruktionen. Som en effekt faller sandslottet ihop till byggmästarnas stora besvikelse. Rasen i Sandbergen beror på nästan precis samma sak: När det stormar äter sig vågorna in i botten av sluttningen, varpå massan ovanpå rasar ner i den uppkomna håligheten.
Geoffrey Lemdahl betonar att det som sker i Sandbergen är en helt naturlig process, som visserligen är svår att förutse. Han menar att det är omöjligt att avgöra om den mänskliga inverkan på klimatet har haft ett finger med i spelet, då det hade krävt att man mätt upp hur mycket som rasat över åtminstone 50 år. Med det sagt berättar han att klimatforskare bedömer att stormarna framöver kommer vara både fler och större, just på grund av den pågående klimatkrisen. Detta kommer skynda på stranderosionen i Sandbergen, och rasen kommer bli allt mer frekventa framöver.
Vad detta innebär för de som bor närmast sluttningen är att husen där så småningom kommer falla med i rasen. När detta sker, och hur snabb erosionsprocessen kommer vara, är emellertid svårt att förutse.
– Det kan ta så lång tid som 100 år. Men det kan också ske om 50 eller 20 år, det beror helt på hur många och kraftiga stormar som kommer drabba kusten. Skulle det komma många kraftiga stormar under en sommar så kan det hända mycket på kort tid, berättar Geoffrey Lemdahl.
