Målvaktstränaren och taxichauffören Anders Larsson ska påbörja sin sjunde säsong för sitt IFK Berga. Lokalprofilen berättar om hans engagemang för föreningslivet, relationen med Thomas Ravelli och drömmen som fortfarande driver honom.
På Bergaviks idrottsplats i Kalmar står en man med tjock vinterjacka och mössa med IFK Bergas emblem. Det är ingen mindre än Anders “Taxi” Larsson, och han har fullt upp att drilla ett tjugotal tonårskillar, som trotsat kylan för att träna fotboll denna decemberkväll.
Anders ger ungdomarna instruktioner och han visar energiskt med ett tydligt kroppsspråk hur han vill att övningen ska genomföras.
När han är färdig med instruktionerna till killarna, tittar han upp och kommer fram och hälsar.
– Det är ingen värme i kväll, säger Anders med ett skratt.
– Vi kör en extra träning för P17- och P19-killarna. Jag brukar normalt sett inte träna dem men jag hoppade in extra i dag.
Anders Larsson. Eller kort och gott “Taxi” som han kallas, är en lokal profil som är välkänd i Kalmar men även på Öland.
Anders har kört taxi i 35 år och drev fram till 2014 ett eget taxibolag. Idag kör han åt Nettotaxi.
– Frågar du grabbarna i laget så vet de knappt att jag heter Anders Larsson, utan det har blivit “Taxi Larsson”. Det har blivit lite som ett artistnamn, säger Anders med ett brett leende.
Men Anders förknippas inte bara med sitt yrke utan också för sitt starka intresse och engagemang för fotbollen. Det är fotbollen han brinner för och sporten har präglat honom i hela hans liv. Redan 1974 tog han sina första stapplande steg i knattefotbollen i sin hemort Mörbylånga på Öland. Sedan dess har han knappt lämnat fotbollsplanen.
– Jag började spela som knatte i Mörbylånga GOIF. Först som utespelare men en dag saknade vi en målvakt på träningen. Jag fick hoppa in och sen den dagen blev jag målvakt, säger Anders.
Anders intresse för målvaktspositionen växte och landslagsmålvakten och VM-hjälten från 94, Thomas Ravelli, blev snabbt en förebild. Thomas Ravelli spelade på den tiden i Östers IF i Växjö.
– Under två års tid missade jag inte en Östermatch. Jag åkte tåg till Växjö och tittade och då brukade jag alltid snacka med Thomas innan matchen. Efteråt skjutsade han alltid ner mig till tågstationen i sin röda BMW.
Har ni kontakt än idag?
– Ja, lite sporadiskt, mest på sociala medier. Thomas bror Andreas har sommarstuga i Borgholm så då skjutsade jag dem några gånger med taxin. Jag fick hans nummer och vi har kontakt lite då och då. Jag hjälpte dem lite när de skulle lansera sitt klädmärke så de fick prata med rätt personer i Mörbylånga.
Anders nådde som högst division 4 och efter att han la handskarna på hyllan var det dags att inleda sin tränarkarriär i sitt kära Mörbylånga GOIF. Först som huvudtränare och sedan som assisterande. Efter ett tag började han utbilda sig till målvaktstränare.
– Jag kände att jag ville ge målvakterna de rätta förutsättningarna och började utbilda mig. Bara för att man stått i mål i 30 år behöver man inte kunna något.
Anders insatser som målvaktstränare uppmärksammades och för några år sedan värvades han av IFK Berga. Nyligen förlängde Berga hans kontrakt och Anders är nu redo för sin sjunde raka säsong i klubben.
Vad motiverar dig att hålla på?
Anders tänker efter en stund innan han svarar
– Fotboll är ju kul liksom. När jag kom till Berga så kom jag till en hög nivå som jag inte varit på tidigare. Killarna här har ambitioner och mål att nå så högt som möjligt och det sporrar mig med.
Anders fortsätter.
– Ibland kan jag känna mig trött och kanske hellre vill ligga på soffan istället för att ta mig ut till en träning en kall och blåsig höstdag. Men så fort jag kliver in i omklädningsrummet piggnar jag till. Föreningslivet är något jag trivs med väldigt mycket.
Har du fortfarande drömmar med din fotboll?
– Drömmen är ju att en gång i livet få möjligheten att leva på fotboll, få sitta vid en dator och analysera. Jag har kört taxi i 35 år och det hade varit kul att testa något annat. Det är väl drömmen som fortfarande driver mig. Har man inte det drivet så tror jag inte man utvecklas, varken som tränare eller som människa. Det är hoppet jag lever för, avslutar Anders.
Grafik: Christoffer Jönsson
