Ett andra hem hos wa-folket i Kina

I en liten svart stuga på Öland har flyttkartonger börjat fyllas upp och snart går flyttlasset till Blekinge. För Sofia Jentzsch väntar ett helt nytt äventyr. Hon ska bli mamma för allra första gången, men livet hade kunnat se väldigt annorlunda ut. Innan pandemin trodde Sofia Jentzsch att det var hos wa-folket i Kina som hon skulle bilda sin familj.

Det knarrar på det gamla trägolvet i stugan när Sofia Jentzsch går in i köket. Hon är i vecka 35 och har fått en nerv i kläm. 

– De säger att barnet kan komma lite när som helst nu, berättar Sofia Jentzsch.

Hon plockar fram en mörkröd kastrull och sätter på tevatten. På det ljusa trägolvet ligger en färgglad och mönstrad matta. Rummet är utsmyckat med många olika föremål från resor i både Sverige och andra delar av världen. I hörnet bakom det runda matbordet i trä står en hylla full av saker, däribland en korg med teblad från Yunnan i Kina. Fram till pandemin 2019 bodde Sofia av och till i olika delar av Kina.

På matbordet ligger både bilder och målningar. Sofia slår sig ner vid matbordet och blickar ut genom fönstret. Det är en mulen novemberdag och bara ett fåtal löv sitter kvar på trädet, som står några meter bort från huset. Fönstret är öppet, och genom den lilla springan kommer en uppfriskande luftbris in. Sofia ler och skrattar till lite när hon börjar fundera över vart den stora passionen för Kina kommer ifrån. 

– Jag kommer inte ihåg. Intresset har alltid funnits. Redan i mellanstadiet skrev jag om Marco Polo och ritade kinesiska tecken, men intresset för språket kommer jag ihåg. När jag var i tretton års ålder lyssnade jag på ett avsnitt av Sommar i P1, där Johan Björkstén pratade. Han hade flyttat till Kina och jobbade där med sitt egna veckoprogram på kinesisk radio och TV. I avsnittet spelade han musik av popstjärnan Faye Wong. Jag och min bror blev alldeles tagna. Vi tyckte att det kinesiska språket var så oerhört vackert, berättar Sofia.

Intresset för Kina har Sofia alltid delat med sin storebror. Tillsammans med honom utforskade hon ännu mer musik och tittade på kinesiska filmer. 

– Längtan blev allt större och jag kände en stor dragning dit, förklarar Sofia.

2008 började hon studera det kinesiska språket på Lunds universitet och några kurser senare fick hon möjligheten att åka på ett utbytesår till Beijing i Kina.

Ljudet från vattnet som börjat koka i den mörkröda kastrullen blir allt högre och Sofia tar stöd från köksbordet för att ta sig upp. Hon häller det rykande vattnet i en svart tekanna, med lösa teblad, hon fått från wa-folket. Historien kring hur hon kom i kontakt med den kinesiska ursprungsbefolkningen landar i när hon 2012 hälsade på sin bror. Han studerade en utbytestermin i Kunming i Yunnan, en provins som gränsar till Myanmar, Laos och Vietnam. 

”Det var först när jag kom till Kina som jag fick upp ögonen för hur mycket spännande kultur och mångfald som finns där.”

— Sofia Jentzsch

Sofia träffade sin dåvarande pojkvän i Yunnan och han tillhörde wa-folket. Hon följde med honom till hans släktingar, och blev varmt välkomnad. Sofia tar en klunk av tet och ler mjukt innan hon varsamt ställer ner tekoppen på det röda mumin-underlägget.

– Till en början var de lite blyga, men när de insåg att jag kunde kinesiska sprack de upp i leenden. På den tiden när jag var där, var turister extremt ovanliga. För vissa var jag den första europén de någonsin träffat, berättar Sofia.

– I och med att barnen inte fick lära sig sitt ursprungsspråk i skolan, såg shamanen Aicong till att prata wa-språket med dem. Jag blev berörd. Människor som han är väldigt viktiga för att bevara kultur, säger Sofia allvarligt.

Sofia liknar det med den samiska historien. Wa-folket har, precis som samerna i Sverige, tryckts ned och begränsats inom sin kultur. 

Sofia sneglar ut genom fönstret och tänker på framtiden. Likt shamanen vill hon lära vidare.

– Jag vill inspireras av wa-folket, inte ta deras kultur, utan istället se likheter i det som finns i vår kultur, förklarar Sofia.

Hon knyter sina händer och sätter ner dem på matbordet. Framtiden hade kunnat se annorlunda ut. 2019 åkte Sofia hem för att fira jul. Snabbt därefter bröt pandemin ut och Sofia kunde inte längre återvända till Kina. Landet stängdes och en återförening med pojkvännen var inte möjlig. Hemma i Sverige behövde Sofia ta hand om sin demenssjuka mamma och den kinesiska pojkvännen kunde inte heller ta sig till Sverige. Både byråkratin och arbetet förhindrade honom från att ta sig till Sofia. Det gick inte att hitta någon lösning.

– Innan pandemin trodde jag att jag skulle bo kvar i Kina och bilda familj hos wa-folket. Något som kändes tryggt då, eftersom att alla är så måna och hjälps åt att ta hand om barnen. Nu blir det såhär istället och det var kanske så det var menat att det skulle bli ändå, säger Sofia.  

Det doftar sött och mustigt från det varma teet. För Sofia är natur och kultur något centralt. Wa-folket levde nära naturen. Där odlades mycket te, barnen kunde plocka solmogen mango från träd och leka i vattnet. 

Människan har alltid varit beroende av naturen och Sofia upplever att många kommer allt längre bort från den.

– Idag kan nog skogen ses som mer skrämmande än hemma. Jag vill hjälpa människor att fördjupa sin koppling till naturen, säger Sofia.

Teet är fortfarande varmt och smakar sött. Sofia ler när hon berättar om andra drömmar hon vill förverkliga framöver, som utbildad guide hoppas Sofia kunna visa andra människor den svenska naturen.

– Det hade varit roligt att guida kinesiska besökare. Jag har försökt välja ett jobb som tar mig till både Sverige och Kina, berättar Sofia. 

Förutom guidning i den svenska naturen har Sofia följt med personer, som adopterats från Kina, tillbaka för att visa dem deras ursprung och den kultur som finns där. Det är något Sofia vill göra mer av. Ännu en person Sofia vill ska få ta del av den kinesiska kulturen är det lilla barnet i magen.

– Som förälder kan jag bara hoppas, men jag ska försöka lära barnet kinesiska. Jag har fortfarande kvar många vänner i Kina och det vore så roligt om de kunde kommunicera med varandra i framtiden, berättar Sofia.

Sofia har ställt sig upp och står lutad mot den lilla köksön. Utspritt därpå ligger det olika saker från hennes resor till Kina. Flera handgjorda väskor från wa-folket, foton, flöjter och andra textilier. I blicken har hon många fina minnen. Det är inte längre bara ett intresse Sofia har för Kina. Efter alla år har det blivit en del av henne. Upplevelserna och alla möten med människor har format henne till den person hon är idag.