I källaren av den krämvita fastigheten belägen på Kattrumpan i Kalmar har Galleri Engleson legat. Nu har ägaren, Kristina Lockl, beslutat att slå igen galleriets dörrar. Hon har hållit i konstutställningar och även ett musikevenemang men nu ekar det tomt i den tidigare färgsprakande lokalen.
– Det känns vemodigt, säger Kristina Lockl.
Den stora, röda porten belägen på Kattrumpan står på glänt till en kort tunnel som leder till byggnadens innergård. Det står inga namn på ringklockorna som sitter till höger om porten och det finns inte heller någon skylt som tyder på galleriets existens.
Genom tunneln som leder mot den röda porten kommer Kristina Lockl, ägare av Galleri Engleson i Kalmar, gående i rask takt. Hon bär på en stor, brun flyttlåda. Den snabba takten får det att verka som att hon har andra ställen att vara på.
– Skulle du kunna öppna bakluckan på bilen där borta, frågar hon och ler.
Efter att ha lämnat lådan i bilens koffert vänder hon på klacken och går rutinmässigt tillbaka genom tunneln. Hon passerar innergården som fortfarande är grön trots att det är mitten av oktober. En gräsmatta som omringas av en passage i kullersten och i mitten står ett träd som ett ljus i en födelsedagstårta.
Målmedvetet går hon genom en dörr som tar henne ner på källarplan via en vitmålad spiraltrappa. I lokalen är det tomt. Spotlightsen lyser upp de tomma stenväggarna som tidigare smyckats av olika konstverk under utställningarna som ägt rum. Hon försvinner in i ett förråd där hon börjar packa ner återstående saker i ytterligare flyttlåda.
Förhoppningar och motgångar
– Vi har haft öppet sedan augusti förra året, tror jag det var, berättar Kristina som står böjd över en flyttlåda i det stökiga, lilla förrådet, det första halvåret hade jag själv. Då hette det Galleri Lockl. Sedan fick jag en kompanjon, då bytte vi till Galleri Engleson.
Hon stannar upp, lutar sig mot dörrkarmen och börjar förklara. Det ekar mellan lokalens vitmålade stenväggar. Utställare har kunnat hyra galleriet helt och hållet. Verksamheten har inte tagit emot någon provision utan fått inkomsten genom veckohyran. Det var ett bra koncept så långt men sedan kom förhinder.
– Vi hade lite avbokningar och rekryteringen var inte så enkel. Min kompanjon bor i Malmö och partnerskapet var bra men det krävs väldigt mycket kommunikation. Den ene måste veta vad den andra har för planer och så ska man synkronisera det, säger Kristina.
Hon lämnar förrådet och går vidare till köket. På det bruna kakelgolvet står två enstaka stolar och i hörnet finns en diskbänk. Där står en korg som är fullpackad med tallrikar, muggar och andra köksredskap. Tidigare har det stått en soffa mot ena köksväggen men nu är det lika tomt här som i övriga delar av lokalen. Ett kylskåp surrar i bakgrunden. Hon slår sig ner på en av stolarna, lägger benen i kors och fortsätter berätta.
Kristina har tidigare haft ett galleri i Nybro men valde att flytta verksamheten till Kalmar i tron om att det finns fler konstintresserade människor här.
– Det var okej men inte så att det tände över. Jag bor i Nybro och så ska man in hit och hålla i en utställning som fem personer kommer till. Då sjunker motivationen väldigt snabbt. Man vill ju satsa men man måste se hur det ser ut också, säger Kristina.
Ett fint avslut
Imorgon ska Kristina lämna nycklarna till lokalen och hon tänker tillbaka på den sista utställningen som hölls i början av oktober. Det var fyra kvinnliga konstnärer som ställde ut och på vernissaget var det över 30 personer som närvarade.
– Utställningen var jättefin. Jag tyckte att det var ett bra avslut, säger Kristina.
Kristina reser sig, plockar upp korgen som står på diskbänken och börjar bära den samma väg som hon kom från – upp för den vita spiraltrappan och ut på innergården. Hon skiner upp när hon berättar att hon påbörjade en utbildning som finsnickare i augusti, men att lämna galleriet bakom sig är inte lika roligt.
– Det känns vemodigt. Jag hade trott att jag kunde ha kvar det. En sådan sysselsättning tycker jag passar mig för att man träffar folk som har samma intresse. Man kan prata om saker, man kan titta på saker och känna att det är fint. Jag har ju fått många kontakter och träffat trevliga människor och det har alltid varit bra stämning. Men nu är det detta som är grejen, säger Kristina.
Hon ställer in korgen i bilens koffert jämte den bruna flyttlådan.
