Johanna Carlsson plockar ner ett par tofflor som är gula och blåa med kanelbullar på. Korridoren är mörk dock visar sättet Johanna Carlsson går in på att hon känner sig som hemma där. Hon går in i ett av rummen längst ner i korridoren, där är mattan de olika kampsporterna utövas på.
Johanna Carlsson började träna kampsport när hon var 24 år gammal. Hon berättar hur det var en tjej hon hade träffat på gymmet som hade föreslagit att de skulle börja på thaiboxning.
– Kom ner hit och thaien var full, så jag blev inslängd mitt i terminen på MMA:n, berättar Johanna och minns tillbaka.
På ena väggen inne på mattan står klubbnamnet i svart fet stil, på andra sitter den runda loggan i rött och svart. Hon berättar att när det fanns en ledig plats på thaien började hon, men kände att det inte var helt rätt. Det var efter det hon började med brasiliansk jiujitsu och efter det breddade hon snabbt sig inom de olika sporterna. Hon plockar fram utrustning hon använder för att visa, det är ett par svarta benskydd, ett par svarta boxningshandskar och ett blått jiujitsu bälte med två streck, de symboliserar hur lång hon har kommit.
Från början ville hon satsa och lägga allt krut på att tävla, vinna och bli bra på sporten. Hon hade en större press på sig själv och att hon måste prestera.
– Kanske inte möjligtvis kunna leva på att tävla. Men att tävla verkade coolt och något jag verkligen ville satsa på, säger hon.
Hon berättar att när första gången hon skulle tävla så väntade hon tills hon hade fått sitt blåa bälte vilket hon gjorde att hon satte en högre press på sig själv. Inför hennes tävling i thaiboxning har hon bara tränat sedan februari vilket då gör att hon inte har samma press på sig. Hon fortsätter berätta hur tävling är något som är väldigt känsloladdat, hon är ingen tävlingsmänniska.
– Jag blir så jävla arg om jag förlorar och jag blir arg om jag vinner också säger hon och förklarar varför hon valat att inte tävla så mycket.
Johanna berättar mycket om den press hon har känt på sig själv. Hon förklarar att genom att hon träffat många som också känt att de behöver prestera och vara bäst då har de kunnat hjälpa varandra, det är det som har gjort att folk kommer tillbaka.
– Vi har kunnat peppa varandra med att du är bra, du behöver inte ha ett svart bälte för att vara bra på Bjj, du behöver inte gå och träna åtta timmar i veckan för att förstå sporten, säger Johanna och trycker verkligen på hur den sociala biten har spelat stor roll för att överkomma pressen på sig själv och hur viktig den biten varit för hennes utveckling.
Johanna har varit nära att sluta träna kampsport en gång och det var under corona, när de inte fick träna.
–Då var jag så här ska jag ens komma tillbaka? Är det ens värt det? Ska jag bara börja med hästar? säger hon med ett lite skratt när hon säger det, men berättar vidare att hon inte gjorde det och att det hade med att det sociala skulle försvinna. Hon berättar hur det är som en familj när hon kommer till träningen.
Hon berättar om sin resa och säger att det för det mesta alltid varit allt eller inget. Hon berättar att även om skador är en av de stora anledningarna som gjort att hon fått pausa träningen så är det största hindret psyket.
– Hur roligt jag än tycker det är så har man veckor, dagar, månader man känner vad fan gör jag här, berättar Johanna.
Johanna berättar att hon inte är så social på fritiden och att det då gör att hon har sin familj nere på klubben.
– Den sociala tiden vi har genom att mosa varandra det räcker för mig så kan jag gå hem sen och vara själv hemma, säger hon och ler när hon pratar om sina träningskamrater, hon känner som sin familj.
Träningen och människorna är något bidrar med lycka hos henne. Hon berättar att det är som ett kompisgäng och att det blir lätt att dra sig tillbaka och att det inte finns någon prestige där nere.
När hon har en dålig period, så tar hon en paus på en vecka. Hon liknar en dålig period med en tröskel och för att komma för att komma förbi den så kan det hjälpa att bara köra på.
– Bara skiter i att komma och se om jag är på bättre humör. Eller så drar jag ner folk hit som jag vet att jag mår bra av att rulla med, säger Johanna.
Att bli mosad i en vecka kan vara ett sätt att komma över tröskeln. Men ibland väljer hon att bara ligga hemma när hon känner att hon behöver en paus.
Hon berättar att i perioder har hon valt att fokusera på olika saker, just nu är hennes fokus på thaiboxningen, eftersom hon har en tävling som väntar. Johanna tar på sig sina svarta boxningshandskar samtidigt som hon fortsätter.
– Jag kan alltid komma tillbaka till vad jag vill komma tillbaka till. Vill jag lägga BJJ på hyllan ett halvår så betyder inte det att jag är dum i huvudet när jag kommer tillbaka om ett halvår säger hon och ler stort.
Hon menar att även om hon tar en paus så kan hon fortfarande och hon tror att alla kan behöva ha en paus för att kunna utvecklas. Att ta en paus kan hjälpa till att inte kör på för hårt och tappar glädjen för träningen.
Hon berättar att det inte är så många tjejer som tränar nere på klubben. När det är ett fåtal tjejer så väljer tränarna att para ihop en med andra tjejer, det ger en känsla av att inte tillhör gruppen. Hon har nu ett bistert ansiktsuttryck.
– Att vara tjej och träna kampsport överlag är psykiskt påfrestande, berättar Johanna
Hon fortsätter att berätta att de vill hålla i de tjejer som kommer och tränar. Det är en av anledningarna att tjejpasset kom till. Det ska vara ett ställe där tjejer kan samlas, komma överens och se alla andras botten. Johanna har nu rest sig och börjat att packa ner det hon behöver inför att åka och träna thai på en annan klubb med några av de andra tjejerna.
