I över tio år har Kalmars kulturskola hållit i det stämningsfulla Luciatåget på slottet. Luciatraditionen betyder olika för alla och det beskrivs ofta som ett ljus i mörker under december månad. För Emma Ludvigsson och Karin Skullered, körledare på kulturskolan, har tåget och sången alltid varit det som Lucia står för.
Maffigt och stämningsfullt med lucia på Kalmar slott. Foto: Ada Hvit
I hörnet av Gröna salen gömmer sig en smal spiraltrappa bakom en dörr. På vägen ner ekar stegen på grund av den högtidliga akustiken som slottsmiljön bjuder på. Det är brant och stenig så det gäller att hålla sig i. Nedanför trappan gömmer sig en liten grotta. Bland bord och stolar sitter några ungdomar och äter sin matlåda. Där syns barn i luciakläder som gör sig redo inför repetition. Det pratas och skrattas. Egentligen hade de inte behövt komma förens om flera timmar men kulturskolans körmedlemmar har sett fram emot Luciatåget sedan höstterminens start.
– Det är det första de frågar när de kommer tillbaka efter sommaren, när vi ska börja öva inför Lucia, säger Karin Skullered, körledare, och skrattar.
Körens andra ledare, Emma Ludvigsson, instämmer:
– Ja, då brukar jag säga, idag! och så smygstartar vi lite, säger Emma Ludvigsson.
Sedan blir det ett kort avbrott. En liten stjärngosse kommer fram till bordet och ser frågande ut.
– Emma, får vi pepparkakor i år också?
Karin Skullered, körledare på kulturskolan, har varit körledare i över 30 år. Foto: Ada Hvit
I år sålde biljetterna till Luciatåget på slottet slut på bara några timmar. Uppsättningen består av tre konserter och det är barn och ungdomar från 7 till 21 år som deltar. Det är främst flickor som är med men nytt för i år är att den nystartade pojkkören Stämgafflarna blir en del av tåget.
– Det känns ju såklart väldigt roligt att vi blir fler killar, främst för mångfaldens skull, men det blir ju även mer variation i stämsången, säger Emma Ludvigsson.
Samtidigt, i den dunkla grottan, gör sig stjärngossestrutarna extra påminda om deras närvaro.
Fler och fler barn anländer. Någon tar upp en liten spegel och börjar sminka sig. Karins telefon ringer och det får lov att bli en liten paus. Den lugna stämningen byts mot allt mer surr och vimmel medans Emma Ludvigsson berättar något som blir en kontrast till nuet.
– För mig betyder Lucia väldigt mycket. Det har tagit en väldigt stor plats genom hela mitt liv och jag blir alltid väldigt nostalgisk. Själv var jag ett kulturskolebarn och sjöng i kyrkokör långt upp i vuxen ålder. För mig är det som att det ligger ett lugnt skimmer över hela Luciatraditionen, säger Emma Ludvigsson.
Karin Skullered kommer tillbaka något andfådd och sätter sig ner med en duns. Lika snabbt blir vimlet tydligt igen och iväg susar Emma Ludvigssons berättelse om det skimrande, lugna. Men, glittret i Emma Ludvigssons ögon är kvar.
För Emma Ludvigsson, körledare på kulturskolan, har luciatraditionen alltid betytt mycket. Foto: Ada Hvit.
