Australien eller Sverige – Tveksamhet inför utbytesår

Den 14 november stänger Linnéuniversitetet ansökan till nästa års utbytesstudier. För många studenter blir det en chans att upptäcka världen, men för andra innebär det en period av tveksamhet och oro. En av studenterna är Linnéa Widegren, 20, student på International Business programmet på Linnéuniversitetet Kalmar.

Uppför den bruna trappan, inne i Universitetsbiblioteket Kalmar, sitter flera elever och studerar. Några läser tyst för sig själva medan en grupp med tjejer skrattar. En doft av mat sprider sig i salen när en kille går förbi med en varm matlåda. Bredvid ett av fönstren sitter fyra studenter med datorerna uppe. En av dem är Linnéa Widegren. Hon lyfter blicken och vänder sin dator mot de andra vid bordet.  

– Har ni skickat in era ansökningar än? Jag är både nervös för den och tentan, säger Linnéa Widegren. 

Linnéas klasskamrater nickar och går tillbaka till att läsa på sina datorer. Hon vänder datorn och drar upp dragkedjan på sin bruna teddyjacka. Hon suckar och sjunker ner i stolen.  

Tillbaka från Australien 

För bara två dagar sedan kom Linnéa hem från en resa till Australien med sin pojkvän.

  – Vi har tenta om 2 dagar, men att få chansen att resa tillbaka till Australien var för bra för att inte ta. Jag planerar att ansöka om utbytesår till Australien, säger Linnéa Widegren.   

I ansökan finns det krav för att du ska få åka på utbytesår. Ett av kraven är att studenten ska uppnå ett visst antal högskolepoäng. Linnéa har även hört att det kan vara svårt att åka till sitt hemland, vilket fått henne att behöva tänka till. Hon är nämligen född i Australien och kom till Sverige som åttaåring. 

Chansen att få åka, men rädslan för distans

Linnéa tar upp ansökningsformuläret på sin gråa dator. Den är ifylld och klar, bara att skicka in. Hon trummar med ena fingret på datorn, bläddrar upp och ner i ansökningsformuläret och tvekar. Hennes vänner har redan skickat in och är nöjda med de länder de sökt. Spanien, Italien, Tyskland. EU länder som de inte kommer från.  

Linnéa tittar över på sin väns dator. Han är inne på Linnéuniversitets hemsida om utbytesstudier. Hon drar datorn intill sig, söker upp sidan och rättar till glasögonen. Datorns skärm lyser upp hennes ansikte och speglas i hennes glasögon.  

– Jag och min kille har haft distans innan, men inte över halva jorden. Tanken att vi inte längre ska bo ihop skrämmer mig, eller att ansökan kanske blir avböjd. Båda alternativen skrämmer mig, säger Linnéa och drar bort det sista av sitt röda nagellack på pekfingret. 

Rädslan för avståndet 

Linnéa och hennes pojkvän hade distans i 15 månader på grund av att han gjorde värnplikten i Halmstad. Chansen av att kunna åka iväg till sitt favoritland har alltid varit en självklarhet för henne, men nu när de just blivit sambos har andra tankar uppstått.  

Ett duns hörs, det låter som någon precis tappade en bok i golvet. Linnéa rycker till, öppnar en energidricka som pyser till och häller upp den i sin blå termosflaska.  

– För mig handlar det om att våga. Det blir en utmaning, men avståndet och tiden gör mig osäker på om det verkligen är värt det. Jag kommer vara borta så länge från min pojkvän, familj och vänner om jag åker. För mig är det kanske egentligen inte en ovan situation, min pappa arbetar med att resa. Det känns bara konstigt att det är jag som är på andra sidan jorden i flera månader, säger Linnéa.

Att våga skicka in 

Hennes vänner låtsas klicka på skicka in knappen. Linnéa rycker åt sig datorn och säger att det inte är kul. De skrattar åt henne och menar att hon bara borde söka. Det värsta som kan hända är att hon får ett nej. Hon skakar på huvudet och tar en klunk energidricka. 

– Jag är rädd för vad den tiden utanför Sverige kan göra mot oss, mot mig och Vide, säger Linnéa.   

Linnéas vänner kramar om henne och försäkrar henne om att alla tycker hon ska åka. Hennes blonda tjejkompis stryker försiktigt hennes hår och säger att det bara handlar om att våga ta chansen, ansöka och se vad hon får för svar. Linnéa nickar, tar bort lite hår som fastnat i hennes silvriga glasögonbågar och stänger ner datorn.  

Det är fortfarande några dagar kvar tills ansökan stänger, kanske räcker den tiden till att hon ska våga trycka på skicka in. 

Linnéa Dahlström