REPORTAGE. På Falkenbergsskolan i Kalmar har de hittat receptet för att minska matsvinnet till imponerande 4 gram per elev, långt under kommunens genomsnitt. I en kulinarisk resa av gemenskap och engagemang visar kökschefen Catinka Andersson och läraren Emma Adolfsson hur man förvandlar skolmaten till lärande, kärlek och en smak av framgång.

I Kalmar Kommun har det slängts 2165 kilogram mat från alla grundskolor i år. Men det finns en skola som sticker ut i Kalmar. På Falkenbergsskolan i Kalmar slänger barnen inte mat i onödan. De ligger på endast 4 gram matsvinn per elev, långt under snittet på 9,8 gram i kommunen. För att ta reda på hur det kommer sig, gav jag mig därför ut till Falkenbergsskolan, en skola med 600 elever, för att få reda på hur de lyckas.
En måndag i december
Vi besöker skolan en måndag strax innan jul. När vi kliver in i matsalen för att träffa kökschefen möts våra luktsinnen av en mängd olika dofter som känns bekanta. Efter ett par steg in i lokalen tar kanelen och nejlikan över, samtidigt som vi ser ett julbord som vår näsa försökt att upplysa oss om. Bakom all mat sitter ett tjugotal lågstadieelever med två vuxna vid ett långbord och verkar föra ett möte samtidigt som barnen äter gröt. En av de vuxna hjälper oss att hitta kökschefen och pekar mot en svängdörr längre bort i lokalen. Väl bortom dörren ligger köket. Där inne träffar vi Catinka Andersson, kökschef på Falkenbergsskolan och en av eldsjälarna som brinner för att hålla matsvinnet nere.
Men innan vi hinner börja på riktigt med intervjun tycker Catinka Andersson att vi borde fråga eleverna vad de tycker om att inte slänga mat. Så vi knallar iväg till bordet i matsalen där eleverna satt och åt gröt, och det visar sig vara skolans elevråd.
”Varför ska man inte slänga mat?” säger Catinka Andersson till eleverna.
Flera av eleverna svarar oss samtidigt att man inte ska slänga mat, det är bättre att lägga pengarna på annat. En elev som sitter på kanten av bordet fortsätter glatt med att förklara för oss att om de inte slänger för mycket, ska de alla få äta kebabtallrik med pommes, för det har de bestämt. De behöver bara få en till guldstjärna. Vi beger oss tillbaka till vårt egna bord i hörnet av matsalen och fortsätter vår intervju. Hon förklarar för oss att guldstjärnorna ingår i en tävling. Får eleverna ihop tio stycken får de en rätt de själva bestämt. För att få den där guldstjärnan måste eleverna slänga under fyra kilogram mat den dagen. Enligt Catinka är det viktigt att ge tillbaka till eleverna men samtidigt få dem att förstå.

– Vi har många elever som är aktiva i köket, och de engageras redan från årskurs sju, säger Catinka. Hon förklarar att eleverna genomgår en kort praktik där de får en introduktion till köket samtidigt som de diskuterar ämnen som matsvinn och miljö, vilket gör dem medvetna om både matens värde och dess kostnader.
Började med att byta stor mot liten
Men det har inte alltid varit lika framgångsrikt som det är idag. När Catinka började på skolan slängdes det stora mängder mat varje dag, något som inte föll i god smak hos henne. Hon hade dock en kollega, Emma Adolfsson, hem- och konsumentkunskapsläraren, som delade hennes syn.
– Jag och Emma, hemkunskapsläraren, började nästan samtidigt här på skolan. Då började vi bolla idéer, eftersom det fanns en stor grön säck på nästan 20 kilo som slängdes varje dag, säger Catinka. Hon fortsätter med att de bytte ut den tidigare stora säcken för matsvinn mot en mindre och började prata med klasserna. De förklarade att det inte var acceptabelt att slänga massor av mat.
– ”Nu slutar ni kasta mat, nu tar ni bara det ni ska äta upp”, sa vi det på ett positivt sätt, inte genom att peka finger eller så, säger Catinka. Så höll de på, Catinka och Emma, vilket blev starten på skolans framgångsrika hantering av mat. Under de drygt sju åren de har jobbat sida vid sida har de minskat svinnet från dryga 20 kilogram per dag till sex kilogram i snitt. De har även blivit nominerade till Kalmar kommuns hållbarhetspris för sitt arbete.
Catinka tar med oss på en rundtur i matsalen och visar deras skyltar som pryder lokalen. Här ser vi olika budskap om att uppskatta maten och ger information till eleverna. Samtidigt som vår rundtur pågår kommer Emma Adolfsson, hem- och konsumentkunskapsläraren, in i matsalen. Hon ber om ursäkt för att hon blev lite sen, men hon var tvungen att hoppa in som idrottslärare så hon blev lite försenad. Vi slår oss återigen ner vid det lilla bordet i hörnet av matsalen, samtidigt som fler och fler barn börjar komma in i lokalen för att äta sin skollunch.

Framgångsfaktorerna
Catinka och Emma Adolfsson anser att det är viktigt att involvera eleverna i matlagningen. Genom detta blir de medvetna om arbetet bakom maten och får även en förståelse för helheten. Eleverna engageras i köket genom praktik; de ges möjlighet att kritisera och föreslå förändringar till matsalen, både när det gäller rätter och struktur, för att förbättra upplevelsen.
– Vi strävar efter att eleverna ska känna att deras förslag blir lyssnade på, och vi genomför dem, säger Emma Adolfsson. En elev lägger sin tallrik i disken och går förbi vårt bord och tackar för maten. Både Catinka och Emma svarar ”Varsågod.”
Enligt Emma är det flera åtgärder som ligger bakom framgången. Hon fortsätter med att berätta att de har infört att lärare äter med sin klass, och alla ska sitta i matsalen även om en elev inte ska äta.
– Att delta i den sociala gemenskapen är viktigt, säger Emma. Som menar att ingen ska behöva känna sig utanför.
Så mycket kärlek
Under de hårda arbetsåren tillsammans har Emma och Catinka arbetat med etikett, teori och praktik för att uppnå de goda resultaten kring mathållningen. Men i arbetet handlar det framför allt om att göra matsalen till en trygg plats.
– Matsalen ska vara deras trygga punkt, det är där det ska hända, där det ska vara roligt att vara, säger Emma medan Catinka nickar bredvid.
Oavsett hur mycket arbete som ligger bakom matsvinnssiffrorna menar Catinka och Emma att det är värt det, eftersom de får så mycket tillbaka från eleverna.
”Trots att det är så många elever här, får vi så mycket kärlek,” säger Catinka, och Emma instämmer.