Eldsjälen som brinner för katter

Bild av Alexander Kinberg som ler utanför ett veterinärkontor
Alexander Kinberg hoppas att fler ska engagera sig för katterna. Foto: Lo Elmqvist

Det är en tidig mulen torsdagsmorgon och små, kalla droppar regn faller innanför jackkragen när jag möter upp Alexander Kinberg, som är volontär på Hemlösa Katter Kalmar, utanför ett veterinärkontor. Med sig har han en liten hemlös svart katt som han kallar Najdi. Najdi blev infångad under söndagen och har en skada på sitt högra bakben som ska undersökas.

Alexander Kinberg har varit volontär för Hemlösa Katter Kalmar sedan 2018, men redan 2015 blev han involverad i att hjälpa katter tillsammans med sin fru Malin Kinberg. Han berättar att han alltid haft ett djurintresse men började engagera sig först när han blev sjukskriven och kände att han behövde något meningsfullt i sin vardag. Han började då på Katthemmet Kompis utanför Nybro. Han blev sedan kvar för att han fastnade för djuren.

 — Det tuffaste med det vi gör är att se alla individer som behöver hjälp, men som man inte kan hjälpa, berättar Alexander Kinberg sorgset.

Han fortsätter att berätta att det ibland kan ha gått för lång tid och att det inte längre går att rädda katten, att det inte finns kapacitet eller pengar eller helt enkelt att det är för många så att de måste prioritera de mest akuta fallen.

Att hantera det svåra

Han betonar att det är viktigt att sörja de katter som inte får ett lyckligt slut och att just den individen får någon som gråter för den och saknar den, trots att den inte haft ett hem.

— Och så måste man fokusera på solskenshistorierna, konstaterar Alexander Kinberg.

Under tiden vi pratar kommer veterinären och släpper in oss i ett litet undersökningsrum, där man konstaterar att katten Najdi är en liten honkatt, antagligen runt halvåret. Hon fräser lite till att börja med, men Alexander och veterinären hanterar henne varsamt. Sakta släpper hon garden och Alexander inser att de rovdjurshandskar han trätt på för att vara säker kan tas av. Najdi börjar efter en stund till och med att spinna, men tycker inte om att få sitt ben undersökt. Veterinären, som mött Alexander och hans fru många gånger, får lyssna på Najdis hjärta och ger henne sedan lugnande medel så att de ska kunna röntga hennes ben och få en ordentlig koll på skadan. Sedan lämnar veterinären rummet medan Najdi får ta det lugnt.

Den svarta katten Najdi blir undersökt av en veterinär. Alexander Kinberg håller i Najdi så hon inte faller av bordet.
Katten Najdi blir undersökt av veterinär. Najdi fick sitt namn efter en fårart. Foto: Lo Elmqvist

Men trots allt det svåra i det Alexander Kinberg gör så finns det mycket positivt också.

— Det bästa är att kunna göra skillnad och att kunna ge varelserna den respekt och omvårdnad som de förtjänar och att få se de här slitna, skygga stackarna världen ratat få blomma ut, säger Alexander med en röst som tydligt visar kärleken han hyser till katterna han hjälper.

Missriktad snällhet

Katten Najdi lugnar fort ned sig och somnar till och veterinären kommer för att hämta henne till röntgen och Alexander Kinberg och jag fortsätter vårt samtal.

— Det vanligaste är att någon ringer in och säger att de hittat en mager katt, men sen är det de fall där någon matat ett gäng katter i några år men nu har det gått överstyr och det kommer bara fler, alternativt en äldre person som matat katter men gått bort och familjemedlemmarna ringer om ett flertal katter, förklarar Alexander.

 Trots att dessa människor bryr sig om katterna och gör det de tror är rätt är det inte helt oproblematiskt.

— Det blir missriktad snällhet, säger Alexander.

Han berättar för mig att trots att katterna får mat, så uppfylls inte hela omvårdnadsbehovet för en katt. En katt behöver kastreras för att inte föröka sig okontrollerat, den behöver veterinärvård och ha ett hem. Om katterna förblir okastrerade så kommer de bara bli fler.

En bild på undersökningsrummet. Det är en vikt på bordet och en affisch om katters idealvikt på hänger väggen.
Inne i undersökningsrummet när vi väntar på besked om Najdi. Hemlösa katter är ofta skadade när de fångas in och behöver tillgång till veterinärvård. Foto: Lo Elmqvist

Alla kan hjälpa till

Trots att volontärarbetet mycket går ut på att fånga in katterna och se till att de får vård samt hitta stödhem, så finns det mycket annat de gör, som att skicka ut nyhetsbrev, vara på marknader och liknande.

— Det finns alltid något att bidra med, förklarar Alexander engagerat.

Något de önskar att folk fick med sig är att alla kan bidra med något.

— Hade alla brunnit lite i stället för att vi är några få som brinner fullständigt hade det förbättrat livet för så många katter, säger Alexander uppmanande och får medhåll från sin fru.

Några av de saker som Hemlösa Katter Kalmar säger kan förbättra katters situation i Sverige är att chippa, registrera och kastrera katter, bli månadsgivare åt ett katthem, ställa upp som stödhem eller själv engagera sig i en organisation.

— Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, säger Alexander.

Hemlösa Katter Kalmar vill också uppmuntra människor till att inte köpa katter från buskavel eller huskattsavel, utan att i stället adoptera en katt eller köpa från en registrerad raskattuppfödare. Detta då det idag finns allt för många hemlösa katter, och problemet gäller främst huskatten. Buskavel är icke-registrerad avel där man låter katten paras utan hälsotester och utan avelsplan.

— Att huskatten skulle dö ut är ingen risk, förklarar Alexander.

När Najdi blivit röntgad kommer hon tillbaka trött till undersökningsrummet där vi väntat och det visar sig att det är ett djupt sår på höger bakben som orsakar smärtan. Hon får medicin och smärtstillande och besked om att komma tillbaka nästa vecka för vidare behandling.

Liknande: