En karneval som lyste upp Kalmar

Färgglada, vilda kostymer och rytmiska trummor fyller Kalmars gator när konstparaden drar igång sista onsdagskvällen i oktober. Årets tema är inspirerat av Elsa Beskows bok Blomsterfesten i täppan. Sedan slutet av augusti har barn och vuxna samlats varje helg för några timmar för att pyssla och förverkliga årets tema till livet.

–  Visionen jag har om tio eller femton år är att Kalmar ska bli känd för sin karneval. Min dröm är att om några år så börjar det dyka upp andra karnevalsverkstäder här i Kalmar. Att folk kommer med tåg, bus, flyg eller seglar hit för att se våra fantastiska karnevaler. Det är min vision, säger Anabelí González, en av organisatörerna.

Sista stunden innan konstparaden

Klockan är 15.43 på Karneval Grandiosas verkstad. Om exakt 47 minuter ska konstparaden börja ta sig till sin slutdestination, men innan det rör arrangörerna Anabelí González och Bodil Göransson sig snabbt mellan borden för att se till att alla deltagare har något att bära. I verkstaden är det varmt, högljutt och fullt av rörelse. Alla försöker hinna med de sista finputsningarna.

Barnen springer, tar på sig kostymer, testar masker, ber sina föräldrar och arrangörer om hjälp. Andra barn ber om att bli fotograferade.

 –  Kan du ta bild på mig?  frågar barnen och deras ansikte strålar med stolthet och glädje efter att ha gjort sin kostym själv.

Under sista minuternas kaos vänder föräldrarna sig till Bodil eller Anabelí.

– Kan du hitta något bra till min tjej?

Felix Göransson, elva år och barnbarn till Bodil, åker då och då från Göteborg för att kunna bidra och delta vid konstparaden.

– Jag gillar också efteråt att ha masker på mig och visa folk. Jag hade masken på tåget hem från Kalmar förut. Det var jättekul, säger Felix Göransson och ler.

Men mitt i förberedelserna uppstår ett praktiskt problem och Bodil är orolig – hur får de egentligen ut de stora dockorna genom den smala dörren? Det är något som inte har testats förut. Några av deltagarna samlas, lyfter försiktigt och lyckas till slut få ut konstverken.

Paraden tar fart

Klockan närmar sig 17 och trummorna börjar mullra. Stämningen stiger, barnen stampar i takt och de vuxna väntar på starten tålmodigt. Sakta börjar paraden röra sig genom Kalmar – via Södra vägen, Esplanaden, Larmgatan och Larmtorget, innan den avslutas vid Kulturhuset Strömmen.

Paraden får uppmärksamhet så fort de ta steg på gatorna – bilarna sänker hastigheten för att kunna se paraden. När paraden ska gå över övergångställena blir det röda ljuset inte ett stopp för karnevalen. Bilister blir irriterade på väntetid. Eventansvariga får förklara anledningen till förare bakom ett hinder i trafiken.

–  Jag tycker det vore kul om det verkligen blev en tradition. Att folk kommer till och kanske arbetsplatser bestämmer att vara med karnevalen, säger organisatören Bodil Göransson om konstparaden.

Människor stannar av nyfikenhet. Från butikernas dörrar sticker nyfikna ansikten fram – pizzabagare, frisörer och förbipasserande som tar fram sina mobiler för att filma det oväntade tåget.

Vid Larmtorget stannar paraden för en danspaus. Trummorna fortsätter, skratt blandas med rop och rörelserna blir allt vildare.

Paraden avslutas vid Kulturhuset Strömmen. Barnen dansar runt den blomsterklädda drottningen – som visar sig vara Anneli själv – medan Bodil står vid sidan, stolt och rörd. Applåderna är långa och barnen säger ”En gång till!”. Både unga och gamla väntar redan på nästa års karneval.

När Anabelí berättar om projektet hon brinner för, väller hennes ögon plötsligt upp med tårar. Hon skrattar till, lite överraskad över sin egen reaktion, men fortsätter prata om hennes relation till projekten.

– Det här projekten kommer att betyda mycket för mig, inte bara som konstnär men också som människa, säger Anabelí González.

Deltagarna bär kostymer in i kulturhuset, glada föräldrar samtalar med sina barn och vissa har redan gått hem efter firandet. Nu är karnevalens ljus släckt och staden har fått höstmörkret tillbaka.