Han har precis övertygat Jordaniens passkontroll att han kommer från Sverige och är i landet för att hälsa på sin mycket sjuka farfar. Passkontrollantens blick sveper över honom, men utan att ifrågasätta släpper de in honom i landet. Sanningen är egentligen att Sabah Ravo har hyrt ett svenskt pass från en smuggelorganisatör och är just nu på flykt från sin hemstad Sinjar i Irak.
Sabah Ravo sitter bekvämt i sin stora bruna soffa i vardagsrummet. Jag blickar ut genom fönstret där man ser en välvårdad trädgård som går emot hösten. Äppelträden står tomma och höstträdens löv pryder marken. Under studsmattans stege ligger det ett par små blåa foppatofflor. Foppatofflorna påminner om lekfullheten som finns i trädgården när barnen är hemma.
Det är april 2007 och Sabah har precis anlänt till en flyktingförläggning i Hultsfred, Kalmar. Men vägen hit var inte enkel.
– Ska jag lämna landet eller ska jag bli mördad, säger Sabah Ravo.
Han flydde från Irak där det var en pågående krigskonflikt. Sabah Ravo var ett namn på dödslistan skriven av terrororganisationen. Han kunde inte längre befinna sig i staden då det var en fara för honom och hans familj. Sabah jobbade som tolk och kulturrådgivare åt amerikanska armén. Han hjälpte amerikanerna i konflikten så då skulle USA hjälpa honom att fly, men det tog för lång tid. Därför fick han ta det i egna händer och fly illegalt.
Hoten hade pågått i två till tre år och det togs inte på så stort allvar. Precis innan Sabah lämnar landet blir en nära vän mördad av samma anledning, att ha arbetat med amerikanska armén. Även en kusin till honom som var i samma situation, blev kidnappad och mördad. Kriget var deras arbetsplats. Men när det kom så nära familjen så kände han att det var dags att fly.
– Det är så konstigt att jag nu pluggar human resource management när min arbetsplats i Irak var en krigszon, säger han och skrattar lite.
Ta farväl av familjen
Dagen när Sabah lämnar familjen i Sinjar så är det väldigt känslosamt. Han försökte förneka verkligheten och vad som var på väg att hända. Ett år sen är jag tillbaka i Sinjar, säger han till sig själv innan det är dags att ta farväl av familjen.
– Jag kunde inte hålla ögonkontakt. Det var jobbigt att titta på dem. Det som fick mig att åka var att det räddar familjen om jag inte är kvar, säger han.
Många som flyr landet planerar det länge. Samlar ihop pengar och tänker på det ett tag, hela livet lämnas bakom sig. Men Sabah var under ett sådant stort hot då han inte var muslim och jobbade med amerikanska armén. Så han hann inte tänka utan behövde agera.
– Det var bara att åka, säger han lättsamt till mig under intervjun.
Flykten till Sverige
Smuggelorganisatören sa att Sabah var väldigt lik mannen på passet. Han höll inte riktigt med. Men det var den säkraste vägen att flyga och eftersom han kunde hålla sina nerver i styr så kunde han ta sig igenom flygplatserna utan problem. Det andra alternativet var att åka båt, vilket är ett betydligt farligare sätt.
Rutten blev från Irak till Jordanien, Jordanien till Österrike, Österrike till Danmark och till sist Danmark till Sverige. Att det blev Sverige som slutdestination var endast för att smugglaren hade ett svenskt pass, det hade blivit det landet som passet var ifrån. Sabah visste inte så mycket mer om Sverige än Ikea och den då väldigt stora fotbollsspelaren Henrik Larsson.
Livet i Sverige började på en flyktingförläggning i Hultsfred. En av Sabahs vänner på flyktingförläggningen fick uppehållstillstånd. Vännen skulle flytta till Nybro och påbörja sin etableringsplan. Sabah hade lärt sig svenska ganska fort och fick följa med som tolk. Kommunens tjänstemän tyckte att det kunde vara trevligt med en ung och trevlig herre som Sabah att flytta dit. De erbjöd även honom att flytta dit när han fått uppehållstillstånd.
Av en slump ringer Sabah Nybro kommun. Helt utan förhoppningar så frågar han om det finns en lägenhet. Det fanns det. Så då flyttade han från Hultsfred till Nybro. Efter Nybro blev det Kalmar.
Kvinnan på kommunen i Nybro blev senare i livet Sabahs kollega på socialtjänsten. Detta tyckte båda var väldigt roligt. Hon presenterade honom stolt och berättade att det var minsann hon som hade tipsat honom att flytta dit.
– Jag har aldrig längtat hem, säger Sabah Ravo med ett leende på läpparna.
Kriget som en gång var hans arbetsplats blev aldrig det igen. Nu studerar han sista året av Human Resources Management vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Utbildningen handlar om att utbilda och stödja människor för att de ska få en så bra arbetsplats som möjligt. I början av sommaren nästa år tar han examen. Innan studierna har han även hunnit jobba en sväng på det stora svenska varuhuset Ikea som tillsammans med Henrik Larsson en gång var hans enda bild av Sverige.
Foto: Johanna Melin Larsson
