Högljutt och högklackat i kommunfullmäktige

REPORTAGE. Ute på Kvarnholmen blåste det kallt i måndags, men inne i Kalmarsalen var temperaturen hög. Det var ett både uppklätt och upprört Kalmar kommunfullmäktige som samlats för att bland annat debattera de nya skolskjutskraven. 

– Att säga att det inte ska drabba barnen är bullshit, sade en upprörd och kritisk Susanne Eliasson (M).

På ett upphöjt podium, längst fram i glasannexet i Kalmarsalen, sitter socialdemokraternas Elisabeth Heimark Sjögren. Lysrören i taket kastar ett skarpt ljus över henne och i handen håller hon stadigt sin ordförandeklubba. I vanliga fall brukar Kalmar kommunfullmäktige samlas i aulan på Tallhagsskolan, men idag håller eleverna elevråd och aulan är upptagen. På några pallar har man istället byggt upp ett provisoriskt podium här i Kalmarsalens glasannex. 

Vid borden nedanför henne trängs de 61 ledamöterna i kommunfullmäktige i Kalmar kommun. Många är de som borstat av finskorna, lockat håret och plockat fram kavajen eller klackskorna. På ledamöternas bord trängs kaffekoppar med datorer och pappersbuntar. En doft av hårspray och bryggkaffe cirkulerar i lokalen, tillsammans med ljudet av lågmält tisslande och pennor som nervöst trummar mot bordsskivor.

Elisabeth Heimark Sjögren slår med klubban i bordet och det blir snabbt tyst i rummet.

– Då är vi inne på punkt nummer nio, och det är interpellation från Susanne Eliasson till utbildningsnämndens ordförande Marie Simonsson om förändrade skolskjutsregler, säger hon och slår med klubban i bordet ännu en gång. 

Moderaternas Susanne Eliasson kliver upp på podiet. Glasannexet i Kalmarsalen är avskalat: väggarna är vita och kala. Susanne Eliassons rosa linneklänning blir en stark kontrast mot det ganska spartanska mötesrummet och det gråa oktobervädret utanför.

Susanne Eliasson talar till skillnad från många andra talare idag utan dator eller stödanteckningar. Hon är, tillsammans med resten av oppositionen i Kalmaralliansen, mycket kritisk mot utbildningsnämndens beslut att strama åt reglerna för skolskjuts i kommunen. 

För att spara pengar har utbildningsnämnden i Kalmar kommun beslutat att elever som väljer en annan skola än den som kommunen tilldelar eleven, inte har rätt till busskort. Beslutet innebär att en elev som själv valt en skola längre bort, som kräver bussresa, från och med höstterminen 2025 själv måste bekosta resan. 

Susanne Eliasson tittar direkt på publiken när hon berättar om en drabbad familj i Kalmar som tvingas välja mellan att avsluta barnens fritidsaktiviteter för att ha råd med busskort, eller flytta barnen till den skola som kommunen föreslår. 

– Jag är jätteglad att jag inte behöver ta det valet. Hur ska de välja? Det drabbar barnen vilket som. Att säga att det inte ska drabba barnen är bullshit, säger hon.

Längst fram i mötesrummet hänger en projektorduk. På den finns en lista över alla ledamöter som begärt ordet. När utbildningsnämndens ordförande, tillika socialdemokraten, Marie Simonsson kliver fram för att svara på Susanne Eliassons fråga, har den listan hunnit bli lång. 

– Förvaltningen gjorde ett fantastiskt arbete och vände på varenda sten för att titta på vad som skulle påverka minst. Det var skolskjutsen och det var ett förslag som inte påverkade lärarna i klassrummet. Jag har inte sett något annat förslag från er, säger Marie Simonsson och slår bestämt ihop sina papper innan hon går tillbaka till sin plats i folkhavet.

Att utbildningsnämnden beslutat att strama åt reglerna för skolskjuts beror på uteblivet statsbidrag och besparingskrav. Med de nya reglerna hoppas nämnden kunna spara 3,3 miljoner kronor. 

Jag är väldigt förvånad över att vänstermajoriteten inte håller alla sina väljare om handen.

Susanne Eliasson, (M) ledamot i Kalmar kommunfullmäktige.

När utbildningsnämndens beslut nu ska debatteras, avlöser ledamöterna varandra i rask takt på podiet. Stämningen är het och det viskas flitigt i bänkraderna nedanför. Några kaffekoppar skramlar svagt mot borden när någon flyttar kopparna för att ge plats åt dator och papper.

En av de upprörda ledamöterna är liberalernas Lotta Wahlmino. 

– Hur har ni bara kunnat sitta och vara tysta i nämnden när vi diskuterat detta, frågar hon och tittar rätt på utbildningsnämndens ordförande Marie Simonsson. 

Kommunfullmäktiges ordförande Elisabeth Heimark Sjögren har fullt upp. Hennes huvud går från sida till sida när hon följer pingpong-matcherna mellan debattörerna.

Kristdemokraternas Fredrik Sjömar ger med lugn och eftertanke sin syn på saken. Han är, precis som sina kollegor i Kalmaralliansen, kritisk mot utbildningsnämndens beslut. Men när Fredrik Sjömar börjar berätta om hans uppväxt i Tvärskog och hans egna erfarenheter av skolskjuts, ekar ljudet av ordförandeklubban ännu en gång i lokalen.

– Fredrik, hur hänger det här ihop med frågeställningen?, frågar Elisabeth Heimark Sjögren och stannar av lite innan hon fortsätter:

– Förlåt men frågeställningen är ju hur säkerställer kommunen att de föreslagna förändringarna inte försämrar.

Elisabeth Heimark Sjögrens blick är fäst på Fredrik Sjömar, som ursäktar sig och snart försvinner ner från podiet. Klockan ringer för nästa talare.

Moderaternas Hanne Lindqvist kommer upp och sällar sig till skaran av kritiker. Hon är rädd för att utbildningsnämndens beslut ska inskränka det fria skolvalet.

– Nu bestämmer ni att det här valet bara ska vara möjligt om man har råd. Och det är ett väldigt sorgligt beslut, säger hon.

Vänsterpartiets Liselotte Ross ser bestämd ut när hon kliver upp på podiet. Med sig har hon en dator, och när hon ger sin syn på saken låter det nästan som hon läser innantill.

– Vi har inte fått något förslag på vad som kan effektiviseras istället. Hade vi fått statsbidrag i den mån vi behövt hade vi inte heller behövt göra det här. I många av de moderatstyrda kommunerna fungerar faktiskt det fria skolvalet utmärkt, säger hon.

När Liselotte Ross tar upp hur det fria skolvalet fungerar i moderatstyrda kommuner, möts hon av starka reaktioner från publiken nedanför henne. Någon skriker “nej” och någon annan buar. En av ledamöterna börjar slå hårt på en dator med en penna. “Håll till ämnet” hörs från bänkraderna.

Susanne Eliasson, som var den som tog upp ämnet från första början, skyndar fram till podiet.

– Håll till ämnet, säger hon rätt in i mikrofonen. 

Ordförande Elisabeth Heimark Sjögren steppar in. Lockarna i hennes hår skakar i takt med klubbans slag i bordet.

– Nej! Nu är det bra tack, säger hon och spänner blicken i publiken nedanför henne.

Och som på kommando tystnar rummet. Den hetsiga stämningen rinner av, men luften inne i glasannexet är fortfarande påtagligt kvav. Syret i rummet är slut, liksom kaffet i kaffekopparna. Någon av ledamöterna fläktar sig lite diskret med ett papper. Solstrålarna slår in genom fönstren och i strålarna kan man nästan se ångorna från hårsprayen.

Ordförande Elisabeth Heimark Sjögren tar ton igen.

– Då ajournerar vi oss en timme för lunch och återsamlas 13.00, säger hon.

Innan hon hunnit slå klubban i bordet skrapar stolar mot golvet och snart har sorlet i rummet förflyttat sig ut i korridoren. Kvar inne i glasannexet finns bara doften av kaffe och ångorna från hårsprayen.