I ett rött trä-garage på Öland har Lars Karmlid byggt sitt eget tidsarkiv. Där ryms inte bara minnen från förr, utan också en livslång fascination för det som andra lämnat bakom sig. För Lars handlar Nostalgigaraget inte om att fastna i det förflutna, utan om att hålla det levande.
Foto: Nelly Johansson
Lars Karmlid, född 1955, står lutad mot en av sina gamla SAAB-bilar i det röda garaget på Öland. Hyllorna i lokalen är fyllda av emaljgrytor i diverse färger, några med repor och blekta nyanser som vittnar om många års bruk. Väggen längst ner i lokalen pryds av vitrinskåp med leksaker från hans barndom, gamla tablettaskar och konfektyr, pokaler, CD-skivor och modellbilar.
Lars Karmlid har varit permanent bosatt på Öland sedan 2008. Men kopplingen till ön går långt tillbaka.
– Jag har varit sommarölänning sedan 1968, så det längtade mig tillbaka, säger han.
Det som började som ett vanligt bilgarage på 140 kvadratmeter för hans mopeder, verktyg och bilar, från sin tid som rallyförare, har blivit ett museum. Samlingen började Lars bygga redan 2006 när han bodde i Skåne.
– Jag började samla Kockum och lite annat som jag hade från förr. Sedan växte det mer och mer, nu har jag allt mellan himmel och jord här skulle jag tro, så en dag tänkte jag nog bara att jag ska ha ett museum, säger han.
Nostalgigaraget öppnades för allmänheten under en Skördefest på Öland för ungefär 15 år sedan.
– Det kom hur mycket folk som helst, och sedan dess tar jag bokningar på tidig vår, sommar och höst, berättar Lars.
Ett museum av minnen
I garaget finns föremål som han har använt själv, blandat med saker han köpt senare till utställningen. Längs en tio meter lång vägg står Kockum-emaljen uppradad från golv till tak, i alla möjliga färger och former, vissa med repor och blekna nyanser som vittnar om åren som gått. Detta är Lars personliga favorit samling i museet.
– Det är lite historia på det. Det finns så många olika modeller och färger.
Lars började samla på Kockum-emalj år 2006, och idag uppskattar han att han att samlingen är uppe i över 3000 st unika objekt.
Besökarna fascineras ofta av minnena som sakerna väcker.
– De pekar på saker och säger ”Det här hade min mamma, farmor eller mormor.” Jag tror det är därför folk kommer hit, säger Lars.
Ett av årets mest speciella ögonblick var när han fick en hemkalender från 1974 skickad till sig. Kalendern hade tillhört hans ex från tiden när de var tillsammans, och Lars hade letat efter den i 17 år sedan han öppnade museet.
– Jag blev hemskt glad när den kom, säger han.
Fortsatt nostalgi
Lars planerar att fortsätta utveckla garaget. Vissa delar ska flyttas eller organiseras om, men han vill behålla känslan av ett personligt museum.
– Min fru tycker att det är roligt att jag har något att göra, men ibland tänker jag på vad som ska hända med allt sedan. Vissa saker kan säljas till andra samlare, men det mesta vill jag ska bevaras, säger Lars.
När han går mellan föremålen, stannar han då och då för att rätta till en skylt och dra bort damm med ett finger. För Lars handlar Nostalgigaraget inte bara om saker, det är hans sätt att bevara minnen och dela dem med andra.
– Folk kommer hit och vill se sakerna, men framför allt vill de höra historierna bakom föremålen. Och det är ju det roligaste, säger han.
Utanför ligger Ölands åkrar stilla i novembervinden. Inne i garaget lever 50-talet fortfarande i Lars berättelser, och i varje sak som vägrar glömmas.
