30 år efter hennes död ställs hon ut på Moderna museet i Stockholm och Malmö. I utställningen ”Ett delat liv” visas många verk från hennes 94-åriga liv. Som verksam i mer än 70 år har Lotte Laserstein avbildat allt från nazisternas Tyskland till somrarna i Småland.
Lotte Laserstein föddes 1898 i tyska Ostpreussen. Hon växte upp tillsammans med sin mamma Meta, mormor och syster Käte efter att hennes pappa gått bort redan 1902. Under 1920-talet studerade hon på Konstakademin i Berlin och blev uppmärksammad som konstnär främst för sitt porträttmåleri. Hennes framtid såg lovande ut, och på konstskolan ansågs hon vara en av de bästa unga konstnärerna på den tiden.
Men Lottes pappa var jude, så 1933 förbjöd nazisterna henne och många andra av judisk härkomst att sälja sin konst. När hon inte längre fick sälja sin konst började hon arbeta med att lära ut konst på en judisk skola, men även det sattes stopp för två år senare. I andra delar av Europa fanns det möjlighet att ställa ut och hon kunde med ett fåtal verk ställa ut i bland annat London och Paris. 1937 kunde hon i samband med en utställning på Galerie Moderne i Stockholm resa till Sverige på ett tre månaders-visum och genom ett skenäktenskap kunde hon därefter stanna i Sverige.
Lotte landade först i Stockholm, men under 50-talet började hon pendla mellan Stockholm och Kalmar och köpte sedan en stuga på Öland. I slutet av 50-talet bosatte hon sig permanent i Kalmar där hon levde fram till sin död 1993. Sin ateljé hade hon i bostaden på Norra Långgatan 66, och den var alltid fylld till bredden med konstverk. En som minns Lotte Laserstein är konstsamlaren och vännen Peter Fors.
– Hade inte nazisterna kommit så hade hon varit Europas största stjärna, säger Peter Fors.
De träffades första gången 1984. Peter, då 27 år gammal, hade fått upp ögonen för Lottes konst via ett par vänner som köpt en tavla av henne. Han köpte sin första tavla för 1250 kronor, och ringde därefter upp henne för att köpa fler. Våren 1984 hade han köpt sju tavlor och blev till slut bjuden hem till Lotte. Med en bukett vita tulpaner mötte han Lotte som skarpt sa åt honom ”köp inga fler tavlor nu utan res så länge du kan gå på dina ben”. Men så blev det inte, utan han fortsatte köpa tavlor av Lotte, och på så vis växte deras vänskap.
Under sin tid i Sverige ansökte Lotte om medlemskap i Konstnärernas Riksorganisation, KRO tre gånger. Först 1963 godkänns hennes ansökan. Varför hon nekades de två första gångerna är troligtvis på grund av hennes judiska bakgrund, menar Peter Fors.
– Jag tror att det handlade om att de var rädda, säger han.
Under kriget var nog de flesta rädda. Lottes syster hade valt att stanna i Tyskland, trots att hon behövde gömma sig för nazisterna. Under krigets gång postade Lotte en rad olika saker till sin syster, berättar Peter Fors. Hon fick cigaretter och annat som var svårt att få tag på under kriget. Alla paketen skickades till olika icke-judar i Tyskland som kunde föra dem vidare till Käte.
– Alla Lottes paket kom fram, säger Peter Fors.
Deras mamma Meta besökte Lotte i Stockholm 1939 och Lotte som var orolig för sin mamma bad henne stanna i Sverige. Meta var inte judinna, men eftersom hennes döttrar räknades som trekvartsjudinnor kunde det bli riskfyllt även för henne. Men hon ville resa tillbaka till lillasyster Käte i Tyskland, trots att det var farligt. Väl hemma i Tyskland blev hon tagen av nazisterna och skickades till ett koncentrationsläger då hon vägrade berätta var Käte befann sig. 1943 dog hon i koncentrationslägret Ravensbrück.
Under 70- och 80-talet uppmärksammades Lottes konst i Kalmar och i slutet av hennes konstnärskap fick hon stor internationell uppmärksamhet. Genombrottet kom 1987 efter att galleristen Caroline Stroude från London besökt henne. Stroude möttes av Peter Fors på centralstationen i Kalmar när hon kom för att fråga om Lottes minnen av konstnären Erich Wolfsfeld samt med förhoppning om att också kunna låna ett par verk av honom som var i Lottes ägor. Planen var att göra en minnesutställning om Erich Wolfsfeld, men det förändrades när hon fick se Lottes verk. Utställningar anordnades således på Thomas Agnews & Son och The Belgrave Gallery 1987 och 1990.
Tre år senare gick hon bort, och begravdes på Räpplinge kyrkogård på Öland. Nu, 30 år efter hennes bortgång, ställs en stor rad av hennes målningar ut i Stockholm och Malmö. I Malmö nådde utställningen nyligen sitt slut, men den visas igen i Stockholm från den elfte november i år till den fjortonde april 2024.
