Kåre Eriksson: Mannen som samlar pant dagligen till behövande kvinnor

På sju år har Kåre Eriksson från Kalmar samlat in pant för över 600 000 kronor. Allt började med en pantburk i Kalmarsundsparken.  

Kåre Eriksson promenerade i Kalmarsundsparken för sju år sedan och promenaden skulle bli en början på insamlingen. 

– En systembolagskasse kom förbifarande och jag tog tag i den för att kasta den vid nästa papperskorg. Men väl framme vid papperskorgen hade jag redan samlat tre burkar, säger Kåre Eriksson.

Till en början samlade han pantburkar på en gammal herrcykel. Två varv runt Kalmar varje dag. 

– Folk blängde på en, och cyklar man med kassar, slittåliga kläder och samlar pant ser folk ner på en, säger Kåre.

Kåre öppnar garderoben och visar stolt upp en fin vit T-shirt med kvinnojourens logga på bröstets vänstra sida och ett stort tryck på baksidan. 

– Cyklar man med den är det annorlunda,  efter sju år så vet folk vad jag är för en figur. Idag minns jag inte senast det var någon som gav mig en nedlåtande blick, berättar han.

Kåre sitter framåtlutad i soffan och han visar bilder på datorn på kvinnorna han hjälpt genom åren. 

– Jag har mött många orättvisa livsöden. Kvinnor som sålt sin kropp, de som fått sova utomhus under vintern och mammor som inte kunnat köpa mat till sina barn, säger han.

Han berättar om de gånger han varit och gett tusenlappar i handen på kvinnor. 

– Det är en sån enorm tacksamhet, menar han.

Han har också genom åren mött kvinnor som levt i våld i nära relationer. Kåre får tårar i ögonen och sjunker ned i den beigea skinnsoffa. Med en klump i halsen förklarar han att det är en ständig och långvarig kamp.

–  En del av kvinnorna har jag kämpat för extra mycket, beskriver han samtidigt som han tar av sig glasögonen.

Sponsorer och kvinnojouren 

– Malkars är en av mina största sponsorer som stöttat mig sedan början och regelbundet hjälper mig med burkar. Det är en guldgruva. Alla känner igen mig där. Går jag in där så låter det bara “Hej Kåre” från alla håll, säger han med ett leende.

Privatpersoner stödjer också arbetet i form av swish donationer. Kåre är aktiv på sociala medier och uppdaterar dagligen med inlägg om hur mycket han samlat in. 

–  En gång fick jag en swish från en dalmas på 500 kr och då blev jag förvånad att någon utanför Kalmar hört om mig. Jag skrev direkt ut på Facebook och ganska omgående fick jag en swish med ett litet meddelande där det stod “kan en dalmas ge dig 500 kr kan en stockholmare ge dig 501 kr”, berättar Kåre skrattandes.

Kåre har sedan start dokumenterat varje företag och varje människa som donerat i en välsorterad rosa pärm markerad med “pant”. 

Han tittar på klockan, ställer ned kaffekoppen och sätter på sig en grå väst med kvinnojourens logga på bröstet.

– Nu måste vi gå och panta, det luktar inte så gott i bilen, säger Kåre och skyndar mot dörren. 

Avslagen öl och utrunnet sockerblask från läsk skvalpar i botten av plastpåsarna i bakluckan. 

Han gör ett stopp på kvinnojourens högkvarter. En anställd möter Kåre vid ingången och det verkar som ett kärt återseende mellan de båda. 

– Hade fler människor varit som Kåre hade världen varit en bättre plats, säger en anställd på kvinnojouren.

I det färgglada väntrummet går Kåre fram till en papperskorg och börjar rota i den.

– Det här tar jag med mig, säger han.