Inne i verkstaden i Manillastaden är förberedelserna i full gång. Människor klär på sig masker som liknar allt från fåglar till gravstenar. Tylltyger och sammetsskynken klipps ut och bildar mantlar och kjolar. Snart dansar alla runt på Kalmars gator i en lång konstparad.
Solen håller på att lämna himlen och orangea färger syns bakom molnen när flera kalmarbor samlas i verkstaden i Manillastaden. Här inne håller Karnival Grandios på att växa till liv. Små skratt följs av längtande frågor om när det är dags att gå. Så där som det kan kännas innan jultomten kommer på julafton. Snart ska en hel drös med människor i olika åldrar, iklädda färgglada masker och dräkter, ta sig från Manillastaden bort till Kalmar konstmuseum i en färgsprakande parad.
– Tack så mycket att ni är här, det här kommer bli en legendarisk parad, utbrister Anabelí Gonzalez.
Konstnären Anabelí González är initiativtagare och konstnärlig ledare för Karneval Grandios. Nu småspringer hon omkring och hjälper de sista paraddeltagarna med sina masker. En kvinna får en lampskärm med gula fransar som hatt och en man i guldig paljettskjorta håller på att hitta en mask som gör att han kan se ut med båda ögonen genom de små hålen.
– Under karnevaltiden kan man vända upp och ner på allting och allt gills. Du kan klä ut dig till en drottning, till en kung, du kan skämta eller skoja, göra narr av politiken, allt är tillåtet under karnevalen. Det är något som jag tror är bra här i Sverige där allt är så tillrättalagt, att vi känner att här kan vi vara helt fria, säger Anabelí González.
I verkstaden träder en doft av trä fram när några pinnarna sågas av för att bilda de sista lyktorna. Lyktorna är gjorda av målade tygbitar och varje lykta har en bokstav som tillsammans bildar orden Karnival Grandios.
Idén till Karnival Grandios föddes när Anabelí var i Oaxaca i Mexiko och hälsade på sin mamma. Som en uppvärmning inför en stor festival var det parader varje dag i två veckors tid som tillslut ledde upp till den stora festen.
– Det var helt förtrollande. Jag blev otroligt inspirerad dels av själva feststämningen under paraderna men också för att alla var med och förberedde överallt. Restauranger, skolor, universitet, familjer, affärer, alla var involverade, säger hon.
Allt fler människor i alla olika åldrar tar sig in i verkstaden. Någon med horn, någon med en vit klänning som liknar en brudklänning och någon som bara är nyfiken och också vill vara med i paraden. Alla rör sig fortare och fortare ju mer klockan blir och luften inne i verkstaden känns allt varmare trots att ytterdörren är öppen och höstkylan sipprar in.
Några ungdomar förbereder det sista inför starten och testar fnissigt sina dräkter. De har gjort sina egna masker och syr dit de sista detaljerna.
– Jag kom hit i sista minuten och hittade den här, den var inte målad så jag målade den och tänkte att det skulle bli en mushroom-ko, säger Laura Dias och visar upp sin vitröda mask som liknar en ko med svampar på.
– Jag började på min mask i somras under workshopen, och jag bara gjorde, fyller Erica Plaza Gonzalez i och går iväg för att limma på en liten pappersbit som har lossnat från masken.
Klockan 17.00 är det dags för urpremiären av Karneval Grandios. De olika dräkterna och maskerna ställer upp sig utanför verkstaden under en mörk himmel som nu har hunnit bli kväll. Tillsist nästintill kryper Anabelí in i sin stora docka med vita tyllkjolar och rosa ärmar. Hon tar plats i paraden tillsammans med två tjejer som håller i varsin arm. Det gör att det ser ut som att dockan svänger med armarna och dansar fram på ett levande sätt.
Missnöjesfältets orkester börjar spela, paraden är igång och beger sig av. Bland blåsinstrument och jublande människor tågar alla masker iväg genom trädallén vid Esplanaden för att möta upp Batucalma som trummar igång paraden igen med sina slagverk. Dans och festivalglädje sprids bland gatorna i Kalmar och uppe i fönstren längs Larmgatan sitter barn och vuxna som jublar i takt med paraden.
Maskerna dansar sig bort genom Larmtorget och tillslut når de Kalmar konstmuseum. Orden Karnival Grandios bildas av lyktorna och barn och ungdomar visar stolt upp sina masker för sina nära och kära. Doften av tång och havsvatten når nästan upp till museet och blandas med den sprudlande karnevalen. Anabelí kryper till slut ur sin stora docka och ser ut att vara tacksam.
– Jag växte inte upp med konsten utan jag kommer från enkla förhållanden i Mexiko. Idén var att få ut konsten från Kalmar konstmuseum, ut på gatorna och göra den mer tillgänglig och lekfull. Det är också ett sätt att sätta en spotlight på vårt fantastiska museum. Vi lever i en tid där det inte är självklart att man har ett konstmuseum, säger hon.
På ett hav av höstlöv utanför konstmuseet är det fullt av både paradfolk och publik som tagit följe med tåget. De små skratten hörs fortfarande men de förväntansfulla frågorna har bytts ut mot sprudlande glädjerop.
– Jag ser det som att vi behöver mat för att fungera fysiskt men vi behöver konst för att fungera själsligt. Det går inte att leva utan konst. Precis som det inte går att leva utan mat, säger Anabelí Gonzalez.
