Längst norrut på Kvarnholmen, borta vid Kattrumpan, bland vassen, står Klapphuset. Det började byggas omkring år 1857 och används än idag av ett fåtal trogna besökare. Under 1900-talet hade Kalmar fyra klapphus men huset vid Kattrumpan blev stadens första, och sista.
Efter en kort promenad längs med Kalmars kullerstensgator, bara ett par hundra meter bort från stadskärnans butiker och liv dyker det röda huset upp. Där står det fridfullt och stilla, här är det som om tiden har stannat. På andra sidan sundet skymtar Varvsholmen i dimman, nybyggda stora lägenhetshus i glas och betong, klapphusets raka motsats. Träplankorna på bron över till huset är hala av regnet som nyss fallit. Trädstammarna som bär huset ser slitna ut, nästan som om de är på väg att ruttna efter lång tid i vattnet och många vintrar av is och storm. Den gamla dubbeldörren står på glänt, knarrar en aning men slås upp av en kraftig vindpust.
Inne i Klapphuset- där arbetet ägde rum
Inne i klapphuset finns två bassänger där havsvattnet strömmar förbi. Längs med bassängerna finns ett flertal slitna arbetskar, eller stövkar där de stod för att komma ner närmare vattnet. Precis som på utsidan av huset är bjälkarna längs med väggarna mörka av fukt. Golvet, som egentligen är en flotte, är täckt av fågelbajs och i ett hörn hoppar en ensam skata runt. Det kanske är så att den tar skydd från blåsten.
FOTO: Hedvig Ifvarsson
– Tvättmomenten förr var många och tunga. Bära, lägga i blöt, skölja samt klappa och de gick ner till stränderna då det inte fanns vatten i hemmen. Året om är det jätte hårt arbete, framför allt under vinterhalvåret, säger Tullan Gunér.
Klapphuset, beläget vid det som kallas kattrumpan i Kalmar, är till stor sannolikhet det sista bevarade tvätthuset i Norden. Denna typ av plats var mycket vanlig under 1900-talet innan rinnande vatten blev vardag i de svenska hemmen. Namnet klapphus kommer från klappträet. Som en planka med handtag som användes för att slå ut vattnet ur kläderna.
Precis som skatan tar skydd, användes huset för att skydda från Sveriges turbulenta väder.
Opinion för att rädda kulturarvet
Tullan Gunér, tidigare museéchef är idag pensioner. 1969 skrev hon en uppsats om klapphuset när hon studerade vid Uppsala universitet. 2023 skrev hon en bok om Klapphuset som var baserad på hennes gamla forskningsuppsats.
– Efter min uppsats uppmärksammades huset och dess kulturhistoriska värde. Jag tror det var då folk insåg att det kanske bara finns ett sådant här hus kvar över huvud taget, säger Tullan Gunér.
Under början av 1970-talet var huset rivningshotat. Konstnären Bengt Silfverstrand som vid den tiden var i 5årsåldern, skapaderörelsen Klapphusetvänner. Det arbetade för att bevara klapphuset och uppmärksammade bland annat det historiska värdet och kvinnohistoria. Efter detta drev, valde kommunen att göra en vårdplan för huset och rusta upp det. Idag är huset ett lagskyddat kulturarv.
– Hade jag aldrig skrivit min uppsats kanske aldrig opinionsgruppen bildats. Jag bodde inte här då men jag följde det på avstånd vilket var jättekul att se, säger Tullan Gunér.
En plats där tiden fortsätter att stå stilla
Tullan Gunèr menar att platsen är hyfsat simpel, inte överdrivet mycket att se, men en unik känsla sitter kvar i de fuktskadade väggarna. Bortsett från en och annan turist står Klapphuset idag tomt för det mesta. Under de slitna plankorna vilar en tid av arbete och liv. Vattnet fortsätter att porla som det alltid har gjort. Huset speglas i Varvsholmens glasfasader på andra sidan vattnet, på samma sätt som historien nu endast speglas i våra texter.
FOTO: Hedvig Ifvarsson
