I den gråa, kalla novembernatten samlas en grupp gymnasieelever utanför Lars Kaggskolan i Kalmar. På brassestolar sitter de invirade i filtar, tjocka jackor och halsdukar. Alla med samma mål, att få en biljett. I slutet av november hålls den årliga rugbymatchen mellan Lars Kaggskolan och Jenny Nyströmskolan tillsammans med Stagneliusskolan. För att få en biljett till matchen måste ungdomarna delta i det lika traditionsenliga eventet Köningen.
Utanför avspärrningen ligger läskburkar och matpåsar slängda huller om buller. Det hörs festmusik från högtalarna, svammel av folkmassan och arrangörernas röster från en megafon. När en låt är slut hörs det i en kort stund hårda sparkar på fotbollsplanen och sprakande från lägerelden. Sedan börjar nästa låt igen. Till tonerna av musiken anordnas olika tävlingar och lekar för deltagarna.
Det luktar osande snabbmat, söt energidryck och rök från elden på området. I luften finns en känsla av både tristess och förväntan. När alla vänner är här, kanske ungdomarna ändå inte vill vara någon annanstans.
Ett långdraget evenemang
Lämnar en elev området, lämnar hen också sin plats i kön. Köningen börjar på eftermiddagen och fortsätter in på småtimmarna. Det är slumpen som avgör hur länge ungdomarna måste stanna.
– Det är egentligen inte värt det, men vi krigar. Man ska inte ljuga bort att det är ganska tråkigt. Det är i alla fall gott häng och gott snack, säger Edvin Eriksson, elev på Lars Kaggskolan.
Edvin Eriksson skrattar när han berättar om sin köplats, nummer 70. Det betyder att han kommer få stanna i flera timmar till. Ungefär till klockan två gissar han.
– Jag har varit här i fyra timmar och kommer vara här mycket längre. Rugbymatchen är lika långdragen, man måste vänta både innan och under matchen. Det kostar att ha kul, säger Edvin Eriksson.
På området finns inte bara ungdomar, utan också några ordningsvakter. De patrullerar runt avgränsningarna, redo för att det kan bli stökigt.
– Det är jättestor skillnad från de tidigare åren, det är mycket lugnare nu. Det är ingen alkohol inblandad och föräldrar kommer med mat, bullar, kaffe och choklad till dem. Det är trevligt, säger Dick Karlsson, ordningsvakt.
Det lugnaste året hitills
Dick Karlsson berättar att det varit väldigt stökigt förr om åren. Han tror att sociala medier påverkar hur ungdomar beter sig. För några år sedan började de helt plötsligt kasta sten och fyrverkerier på varandra.
– Vi kände bara, är ni helt galna? Säger Dick Karlsson.
Sedan elevkåren på Lars Kaggskolan slutade servera mat under eventet så har det blivit mindre stökigt. Runt stängslet syns föräldrar gå runt med snabbmatspåsar och telefonen mot örat, letande efter sina barn. Även Dick Karlssons kollegor kommer med en snabbtmatspåse till honom.
– Jag ska stanna på området tills sista personen lämnar. Det nog blir runt fyra på natten, säger Dick Karlsson med en målmedveten min.
Även om föräldrar går runt på området är det tydligt att det här är en natt för eleverna på Lars Kaggskolan. Nästan alla ungdomar bär något plagg med texten ”Kagg”. Oftast är det en hoodie eller en mössa, men mest eftertraktat är att ha både och. Samhörighetskänslan bland tälten och brassestolarna är uppenbar. Alla är övertygade om att Lars Kaggskolan kommer att vinna rugbymatchen. Och alla vill vara där och se när det händer.
