Nu i helgen var det dags för årets upplaga av Ljus på kulturs årliga eld och ljusshow. I år var den av temat Alice i underlandet, där publiken fick träffa Alice, och alla de udda karaktärerna hon möter i underlandet. Däribland den röda drottningen och hennes eldklädda undersåtar, med eldklot och brinnande drillpinnar som kastades mot den mörka himlen.
Ett 80-tal drill och nycirkuselever från Kalmar Kulturskola samarbetade i årets upplaga av eld och ljusshow, som i år var inom temat Alice i underlandet. Med levande eld och uttänkta ljusarragemang dansade flickor, och pojkarna in den dunkla hösten med känslan av hopp och glädje. I publiken stod jag, tillsammans med flera hundra andra kalmariter och drog efter andan när de unga talangerna sprang runt och viftade med eldklot och brinnande drillpinnar.
Klockan var 19.30, snart skulle ljusshowen börja. Folket i publiken stod och väntade ivrigt i leran och den isande kylan. Med vantar och mössor på, stod vi där tillsammans och hackade tänder. Känslan av förväntan hängde i luften. Telefonernas kameror var i högsta hugg när musiken började dundra och Alice kom ut på scenen. I ett genomtänkt framträdande fick vi uppleva historien om Alice i underlandet medan hon träffade den ena udda karaktären efter den andra.
Men det var först när den röda drottningen, tillsammans med hennes eldklädda undersåtar, som publikens jubel hördes över den höga musiken.
Den röda drottningen och hennes undersåtar fick publiken att tappa hakan
Hon stod högst upp på ett podium, med ett brinnande hjärta av stål i handen. Under henne stod ett tiotal tjejer som hennes undersåtar, med brinnande drillpinnar som de kastade upp mot den mörka himlen. Publiken blev tyst. Den dunkla och mörka musiken höjdes.
Det lät nästan som hjärtslag. Den röda drottningen och hennes undersåtar dansade ut på scenen, de brinnande drillpinnarna började kastas runt. Tjejerna fångade dem. De kastades igen, nu medan musiken var som högst och mörkast. Drottningen stod i mitten med det brinnande hjärtat högst i hand. Undersåtarna dansade vidare, elden värmde upp scenen och vi i publiken fick en känsla av den värme dem på scenen kände. Musiken tystnade, de dansade iväg från scenen igen.
I mellan de olika eldshowerna kom de yngre drillflickorna ut på scenen, de var klädda som färgglada kaniner och andra udda varelser ur underlandet. Föräldrarna i publiken jublade stort när barnen klev av scenen och eldshowen fortsatte.
Det hela avslutades i ett stort nummer med brinnande klot, drillpinnar och den röda drottningens eldhjärta i mitten. Att säga att det var ett stort avslut, skulle vara att förringa den storartade föreställningen.
Alice och den röda drottningen svarar på hur de upplevde föreställningen
Efter eld och ljusshowen var klar stod jag där som ett unikum. Förvånad och glatt överraskad över det jag nyss skådat.
Jag fick möjligheten att intervjua två av de stora namnen från årets eldshow, nämligen den röda drottningen och Alice i underlandet, Hilda Skullered och Maja Gustafsson.
– Det är en massa olika känslor just nu. Man är väldigt glad att det är så många här, och att det blev så bra som det blev. Man känner sig väldigt nöjd, samtidigt är man ledsen att det är över, säger de båda.
– Det är tio års jubileum nu och vi båda har varit med under alla åren. Man tänker om det kanske är sista gången man är med och sånt, flikar de in.
Även deras tränare Sara Wahlberg var väldigt nöjd med årets show.
– Det gick jättebra. Alla fyra föreställningarna gick bra, alla eleverna var glada och nöjda, och mycket publik. Det känns väldigt roligt att det är så många som har hittat hit i år, vi räknade och fick det till uppemot 800 personer som mest.
Nu siktar hon och de andra från Kulturskolan framåt. I vår kommer drillflickorna ha ett uppträdande på Kalmar stadsteater, och nästa år är de tillbaka igen med eld och ljusshowen. I och med det vi fick se i årets eld och ljusshow, ser framtiden ljus ut för nästa års upplaga. Med årets succé i ryggen fortsätter Kalmar Kulturskola att sprida ljus och värme i höstmörkret, och för publiken återstår bara att längta till nästa års föreställning.
Text och bild: Matilda Pedersen
