Möt konstnären som ger liv till leran tillsammans med barn på Kalmar konstmuseum
Moa Lönn håller sin workshop under två dagar, båda tillfällen är fullbokade. FOTO: Amira Aleem
Under höstlovet har Kalmaraskonstumeums konstlabb fyllts med lera. Konstnären Moa Lönn håller i en leranimations workshop för barn. Hennes konstnärskap ligger just i leran och idag är fokuset på claymation.
– Ofta vill jag att konsten ska vara lekfull och fantasifylld så att betraktaren går igång och gör sin egen berättelse från konsten, säger Moa Lönn.
Moa Lönn sitter i konstlabbet på Kalmars konstmuseum. Trots den tråkiga ytan med grått golv och vita väggar, känns rummet färggrann tack vare allt färgglatt material. Stora pappersrullar, målafärg och färgglada stora pappersskulpturer står runt om i rummet.
Vid ett av borden som egentligen är menat för barnen sitter Moa och äter lunch. Hon sitter med sina kollegor nu under höstlovet. Kaffekokaren är igång och någon går upp för att diska sin lunchlåda. Utanför drar vattensprinklers igång på gräsmattorna.
Moa berättar att hon växte upp ett kvarter från Konstmuseet och brukar ofta leka på museet som liten. Konst har alltid varit en del av Moas Lönn liv. Båda föräldrarna jobbade på Byteatern här i Kalmar. För henne var det lera som blev hennes hantverk.
– Jag gillar materialet, jag kan uttrycka mig med leran. Det är lite så för människor, vissa material tycker vi om och kan uttrycka oss med, så det gäller att undersöka. Det beror på vad man är för typ av människa, säger Moa Lönn.
Workshopen är en del av Bästa Festivalen, som är Sveriges största konstfestival. Konstfestivalen är för barn och finns på mer än 100 platser i Sydsverige. FOTO: Amira Aleem
Claymation blev en del av hennes konstnärskap under hennes kandidatprogram på högskolan Konstfack 2006. Moa var såklart van med leran sedan tidigare men med claymation upptäckte hon en ny dimension i hennes formgivande.
– När jag gick där så ville jag verkligen låta betraktaren komma nära, hur det är när man som konstnär jobbar med leran. Då är den rörlig och har all potential att förändra sig. Men oftast när man bränner skulpturer så är de ju stela. Jag ville genom animationen vara i den här tillvisten där man kan ändra på allt, säger Moa.
Moa har ätit upp och måste nu börja förbereda inför barnets ankomst. Hon flyttar runt på stolar och bord och sätter fram trälådor med inbyggda ipadställ som är scenen för leran. Animationsboxarna har hon byggt själv, just för detta ändamålet.
– Många saker kan man inte köpa, man måste fixa det själv för att det ska funka, förklarar hon.
Hon tar fram en kniv och börjar skär upp leran som hon sedan lägger i en låda. I lådan ligger det lerskulpturer från gamla projekt. Moa förklarar att det hon tycker om med modellera är att man kan använda den om och om igen. Den får nya liv och historier hela tiden.
Modellera är ett enkelt formbart material som används för att skapa figurer, skulpturer eller modeller. Modellera torkar inte ut och kan återanvändas. FOTO: Amira Aleem
Om några minuter börjar workshopen, Moa öppnar den stora röda dörren. Ljud filtrerar in från barnen som kommer från våningen över. Någon har satt på jazzmusik som spelas. Barnen kommer in försiktigt. Moa står redo med en tejp-rulle och en penna. Hon skriver allas namn och ger namnskyltarna till barnen som de sätter på tröjan.
Barnen sätter sig vid borden. Moa börjar med att fråga hur många det är som vet vad claymation är. Många av barnen räcker upp händerna, utanför fortsätter jazzmusiken spela. Moa gungar från sida till sida i takt med musiken.
Moa dyker rätt in i skapandet, hon sätter på kameran på ipaden och väljer ut golv och vägg för scenen. Barnen får hjälpa till att bestämma. Hon tar fram en klump med lera och arbetar ihop det till figurer. Scenen börjar komma till liv och en berättelse börjar skapas.
–Animationen är på flera sätt någonting lite magiskt. För det är ju på många sätt en magisk text. Det går ju att röra på sig, något som inte kunde göras utan den här tekniken, berättar Moa Lönn.
Det här är Moa Lönns första workshop för barn på tre år. För tre år sedan började hon jobba på en konst folkhögskola utanför Lund. FOTO: Amira Aleem.
