Kalmar HCs nya målvakt har kommit in och bidragit direkt för sin nya klubb. Veteranen från Linköping har hunnit med 17 säsonger som proffs och blivit 35 år gammal.
– Förhoppningen är att spela ett tag till, berättar Christian Engstrand.
Jag möter Christian Engstrand direkt efter att han har käkat lunch, innan har han kört ett lättare ispass. Han kommer med lätta steg efter derbysegern mot Nybro Vikings dagen innan. Han har ett stort leende på läpparna och vi sätter oss ner i kansliet för att få lite lugn och ro och börjar prata om hans första månad i Kalmar.
– Det har varit bra, det har varit full fart hela tiden. Jag har inte hunnit med så mycket övrigt än hockey. Men jag har kommit in i det bra, skönt att vara på plats, berättar Christian Engstrand
Hur har du blivit välkommen?
– Det har funkat väldigt bra, jag har varit med så pass länge nu så man har koll på hur det funkar. Grabbarna här har varit väldigt bra, det har varit enkelt att komma in så det är skönt, säger Christian.
”Det optimala hade varit att kunna åka hem varje dag”
Den nu 35 årige burväktaren från Linköping började säsongen i Österrikiska högsta ligan ICE Hockey League och laget Klagenfurt. Han fick ett korttidsavtal efter att deras målvakt blivit skadad tidigt på säsongen. När det avtalet tog slut hade Christian flera alternativ i samma liga men han ville hem till familjen efter att han fick barn våras.
– Vi fick barn i våras, jag har varit utomlands ett par år så jag kände att det var dags att komma hem. Jag ville hitta något som var i hyfsad närhet av Linköping som är hemma basen. Så när avtalet tog slut kände vi att jag skulle hitta något i Sverige även fast det fanns många bra alternativ där nere, säger 35-åringen.
Varför blev det Kalmar?
– Framförallt det geografiska läget, det är nära Linköping. Det går att åka lite emellan och sen så hade de bra upplägg och kände några killar sen innan. Jag hörde även gott om staden och arenan vilket gjorde det hela lite enklare.
Familjen är kvar i Linköping?
– Ja precis, det blir lite åka fram och tillbaka nu när möjligheten finns och de kommer att åka ner lite. Det blir väl mer efter nyår tror jag. Nu har vi haft en del långa roadtrips också när vi ligger borta, då är det ingen idé att ha de sittande här i Kalmar, säger Christian Engstrand.
Christian fortsätter att berätta om att det är tufft att vara borta från sin bebis som är tio månader gammal.
– Det är tufft. Men det var ännu tuffare när man var i Österrike. Det blir lättare med dagens teknik. Det hade blivit tuffare om man inte kunde köra videosamtal. Men nu har det varit så pass bra att jag kunnat träffa dem varje vecka. Det är fördelen att spela i Sverige. Det optimala hade varit att kunna åka hem varje dag men det blir lite väl långt nu, säger han med ett litet skratt.
Christian och hans familj har en fransk bulldog sedan 2017. Men han fick inte följa med till Kalmar.
– Han är hemma, han har bott i Österrike ett tag med mig men nu är han på hemmaplan. Vi har en ganska stor trädgård i Linköping så han är nöjd där. Det är nog roligare för honom att än att bo i lägenhet. Jag tror han är väldigt nöjd, berättar han med ett stort leende.
”Man har nog honom att tacka”
Vad skulle du säga är dina största styrkor?
Det är att läsa spelet. Jag spelar väldigt mycket på det att försöka läsa vad motståndarna ska göra och agera därefter. Sen försöka att hjälpa dem så mycket som möjligt och försöka spela pucken när tillfälle ges.
Christian spelade med en av de största målvakterna i Linköpings historia Fredrik Norrena i tre säsonger från början av 2010-talet. När jag frågar om Norrenas spel med klubban är något som Engstrand tagit efter skiner han upp.
– Ja, inte för att han lärde ut så mycket men samtidigt tittade jag hur han spelade och tog efter saker utan att jag tänkte på det. Men han var ju inte den bästa på själva klubbspelet utan att läsa situationerna och hans spelförståelse, så där har jag nog snappat upp en del. Så man har nog honom lite att tacka, berättar Engstrand och skrattar.
Vem var idolen när du växte upp?
– Patrick Roy och Ed Belfour, även Marty Turco. Jag fick spela mot Ed Belfour så det var väldigt roligt. Det var väl för 15 år sedan när han var i Leksand så det var lite häftigt, berättar Christian med ett stort leende.
Bästa hockey minnet?
– När vi gick upp till SHL med Mora och när vi vann SM-guld med Linköpings J20.
Värsta hockey minnet?
– Det finns många men det blir väl bli när vi åkte ur SHL med Mora två år efter avancemanget. Jag var skadad det året med hjärnskakning. Vi hade Mats Luths som tränare och han vägrade spela för mig så det var extremt tufft, framförallt mentallt.
”Förhoppningen är att spela ett litet tag till”
Christian Engstrand har spelat ishockey på proffsnivå i 17 år. Han berättar att kroppen känns bra och just nu hade kunnat spela tills han är 40. Men han kommer prata med familjen hur länge det är värt att hålla på.
– Det blir en diskussion efter säsongen. Men förhoppningen är att spela ett litet tag till. Sen får vi se när, var och hur vi tar den här säsongen först så får vi se.
Så det är ingen idé att fråga om du är sugen på att förlänga ett år till i Kalmar?
– Nej, det tar vi efter säsongen. Men jag trivs väldigt bra här så jag stänger absolut inga dörrar, berättar Christian lite lurigt.
