– Om du bara har en vän, så är du modig för en stund, sjunger teaterensemblen.
Elever på Vimmerby folkhögskola sätter upp föreställningen Ingen rövare finns i skogen. De har arbetet med föreställningen sedan september. Den här veckan har den premiär.
Det är en eftermiddag fylld med skådespel, musik, sång, och dans på Kulturskolan i Vimmerby. Eleverna på yrkesprogrammet Musikalartist – Produktionsår sätter upp Ingen rövare finns i skogen. Berättelsen är från början en novell av Astrid Lindgren, som själv gick på samrealskolan, samma byggnad som i dag är kulturskolan.
Runt halv tre börjar folk dyka upp i den annars kalla och tysta foajén. Elever från folkhögskolan och bekanta till produktionen samlas för att se föreställningen. Sorlet ekar innanför de hårda väggarna och efter en kort stund släpps alla in salongen.
Musik spelas upp, och drar tankarna mot en fantasy-skog. Ridån öppnas och premissen läses upp av två berättarrösterna, Melina Karlsson och Tea Vigren.
Plötsligt hörs ett rop. Det är Peter, berättelsens huvudkaraktär, som spelas av Erik Boqvist.
– Ingen rövare finns i skogen!
Peter springer runt och ropar det igen och igen. Han leker med sitt svärd och sin knallpulverpistol. I dockhuset sitter en docka, Mimmi.
– Ingen rövare finns i skogen, skriker Peter igen.
– Det gör det visst det, säger Mimmi.
Dockan vaknar till liv och plötsligt dras vi in i dockhuset tillsammans med Peter. Mimmi, spelad av Yasmine Westman, berättar om att det visst finns rövare i skogen. Många av dem. Deras ledare heter Fiolito och spelas av Moa Malm. Mimmi har ett dyrbart halsband, som Fiolito vill komma åt.
Under natten lyckas Fiolito bryta sig in och kaos bryter ut medan han försöker stjäla halsbandet. Rövare, Mimmi, och Peter springer runt i överallt på scen. Tillsammans lyckas Peter och Mimmi till slut besegra Fiolito.
– Om du bara har en vän, så är du modig för en stund, sjunger ensemblen i slutet.
Det är också så som Erik Boqvist, Yasmine Westlund, och Moa Malm beskriver handlingen.
– Peter får en vän och de slår en dum gubbe i huvudet, säger Erik Boqvist.
Efter föreställningen och publikens applåder och jubel går eleverna ner mot logerna. Trappan ned är lite trång och väggarna har rätt magra, bleka, färger, men det hindrar inte eleverna från glada miner när de berättar om vad de tycker är roligt med föreställningen.
– Det är så skruvade, skumma karaktärer, säger Moa Malm som spelar Fiolito.
– Jag håller med, att utveckla karaktärerna, för de är ganska spejsade. Inte min, jättemycket, men era är det och det är kul att spela mot dem, säger Erik om Yasmines och Moas karaktärer.
Yasmine Westlund, som spelar Mimmi, tycker att det är ganska lätt att spela sin roll.
– Jag tycker inte det var så utmanande. Med tanke på att Mimmi är lite som mig allmänt, lite galen och quirky, så tycker jag att det är rätt enkelt att spela Mimmi.
Erik, å andra sidan, hittar en utmaning med sin karaktär.
– Det svåraste var att balansera Peter. Han är nervös, rädd, och ängslig, men också glad och taggad. Han har mood swings liksom och det har varit svårt att hitta rätt med det. Det mesta med det har blivit bättre sista veckan.
”Den bästa föreställningen hittills”
Eleverna har spelat upp föreställningen flera gånger, och det blir bättre för varje gång.
– Men det här var den bästa föreställningen hittills, säger Erik Boqvist.
– Energin blir bättre och bättre för varje gång, säger Yasmine Westlund.
Eleverna har haft föreställningar under tisdags- och onsdagsmorgonen. De hölls för förskolebarn. Under onsdagskvällen hölls en offentlig föreställning. Sista föreställning hölls under torsdag morgon, även den för förskolebarn.
– Det känns som man börjar närma sig slutet, så det är lite tråkig, säger Erik Boqvist.
Men Yasmine tror att det kommer gå an att ta sig vidare.
– Jag tror inte att det kommer vara så stor skillnad med tanke på att vi kommer ha en annan produktion sen. Då blir det pang på in på den, säger Yasmine Westlund.
– Det är mest det här att släppa taget om sina karaktärer, säger Erik Boqvist.
Under föreställningarna roterar eleverna roller och uppdrag lite och ser till att alla alltid har något att göra – oavsett om det är att vara klädd i färgglada kläder och spela Mimmi, brun-gråa kläder och vara rövare, eller sitta bakom scen med tekniken.
– Man fick ju en specifik roll som man fick välja själv. Sen om man inte har något att göra, förutom att vara tekniker, så har vi extra rövare, säger Yasmine Westlund.
– Vi har tre stycken på scen som hjälper till där det behövs. Till exempel vid omställningar, när vi byter plats, och som hjälper hålla mot dörren, säger Erik Boqvist.
Högt upp, bakom de många rader av röda sittplatser för publiken, sitter ljus- och ljudtekniken. Därifrån kan man se föreställningen samtidigt som man är med och skapar den. Eleverna får även chansen att prova på att vara tekniker, vilket de uppskattar. Erik och Yasmine berättar om det roligaste med teknikarbetet.
– Oj, att jag bestämmer när de andra ska göra något. Nej men jag vet inte. Jag tycker bara att det är kul med teknik. Sen är det inte mycket mer med det, säger Erik.
– Att få se den ändå. När vi sitter där upp så ser vi ju ändå allting. Det är väldigt kul, säger Yasmine.
Vad falls och blomkrukan
Under produktionen har det skapats en del internskämt.
– Det var ju ett av våra första internskämt. Hela klassen har sagt ”vad falls” i månader nu, säger Erik Boqvist.
Allt har inte heller varit helt problemfritt.
– Det har strulat som fan med blomkrukan, säger Erik Boqvist.
Blomkrukan är en viktig del av pjäsen, eftersom det är där Mimmi gömmer sitt värdefulla halsband som är gjort på kulor i flera färger – röda, gröna, blåa, och vita.
– Den har gått sönder och vi har limmat, påbörjar Moa malm.
– Blomman har fastnat och fy fan. Håll er undan från blomkrukor, avslutar Erik Boqvist..
