Det är en kall, grå och molnig söndag och stämningen på Guldfågeln Arena är tung. Läktarna fylls av åskådare, men det finns en påtaglig tystnad. De är där för att se matchen mellan hemmalaget Kalmar FF mot BK Häcken, men resultatet går redan att förutspå. Det är i stort sett redan avgjort – efter 21 säsonger i Allsvenskan har Kalmar FF åkt ut. Det saknas spänning i arenan, det enda som finns är känslan av uppgivenhet.
Klockan är 13.00 och förberedelserna är igång. Från högtalarna som är placerade runt om i arenan spelas det upplyftande musik. Det är tillräckligt lågt för att höra personalen som pratar och samtidigt torkar bort vattendroppar från stolarna på pressläktaren. På arenans kortsida hängs det upp ett mäktigt tifo precis ovanför Kalmar FF-klacken. Det finns en stel tystnad som lägger sig över arenan, men den bryts då och då av skrapet av tejp.
BK Häckens spelare börjar kliva ut på plan. De pratar med varandra samtidigt som de rör sig mot mittcirkeln. Deras blickar sveper över de tomma röda stolarna i arenan innan de vänder om och går tillbaka till omklädningsrummet. Strax därefter gör Kalmar FF:s målvakt, Samuel Brolin, entré i sin röda och vita tröja. Samtidigt som han värmer upp med de andra spelarna, så börjar åskådare ta sina platser på läktarna.
Uppvärmningen är i full gång. Kalmar FF spelarna samlas först i en cirkel på deras planhalva i bara någon minut. Sen springer alla till olika delar av planen och börjar värma upp. Deras rörelser är synkroniserade och de är fokuserade. Passningar byts ut mot snabba, intensiva sprints och sen tillbaka till passningar igen.
På läktarna finns det supportrar som pratar med varandra, några går redan upp till kiosken och några har fullt fokus på uppvärmningen. Bland de som pratar står före detta Kalmar FF tränaren, Nanne Bergstrand, på pressläktaren och pratar med personal. Längre ner på pressläktaren står hans barnbarn, Fabian Bergstrand, och tittar fokuserat på spelarna.
Snart börjar matchen. Kalmar FF låten spelar i högtalarna. Som en gest av stöd håller några supportrar upp deras halsdukar och börjar sjunga med. De hinner inte sjunga länge innan någon avbryter de.
– Hallå! ner med halsdukarna – 21 minuter ju! skriker någon i publiken.
En obehaglig tystnad lägger sig över klacken. Det är bara några enstaka som fortfarande håller upp sin halsduk och försiktigt sjunger med, resten tar ner dem. Planen är att vara tyst under de första 21 minuterna av matchen. Ett sätt för supportrarna att visa sitt missnöje med säsongens resultat.
Plötsligt byts tystnaden ut mot ett mäktigt jubel och hela klacken exploderar i sång, supportrar hoppar upp och ner och flaggor viftas. Klockan visar att 21 minuter har passerat, protesterna är över och klacken kan äntligen börja heja på sitt lag. Och just när jublet inte kan bli mäktigare, så gör Kalmar FF:s skyttekung, Dino Islamovic, mål.
Kalmar FF:s säsong slutar med 96 spelade minuter på hemmaplan, 38 gjorda mål under säsongen, en femtonde plats i Allsvenskan och en nedflyttning till Superettan nästa år.
