REPORTAGE: Det är dags för avgörande i årets Bauhaus-liga. Västervik Speedway och Dackarna kör andra omgången av SM-finalen. Hemmalaget leder med fyra poäng från förra veckans race i Västervik.
Det är en varm och vindstilla kväll i Målilla. Den lilla byn på knappt 1500 invånare är ikväll värd för årets SM-final. Dackarna från Målilla möter Västervik Speedway i ett nervkittlande länsderby. Redan vid entrén till arenan känner man hemmapublikens förväntan. Skulle Dackarna vinna sitt sjunde SM-guld ikväll? Skulle Västervik chockera Speedwaysverige genom att vända och vinna? Den lilla skaran Västerviksupportrar, de så kallade West Bay Skippers, försöker överrösta både speaker och hemmapublik på Skrotfrag Arena. Det luktar starkt av cigarettrök, blöt lera och bensin. Musiken dunkar från högtalarna och bortom basens dominerande frekvens hörs Sam Tinneszs ”Legends Are Made”. Med en snabb blick över arenan förstår vem som helst att det är detta Målillaborna har väntat på. Överallt syns vimplar och stora flaggor och de flesta i publiken är klädda i blåvitröda kläder. De har inte smakat seger sedan 2021, och hoppas på att laget kan kapitalisera på förra veckans vinst. Det står 47-43 till Dackarna inför årets SM-final.
En het inledning
Finalkvällen inleds med spelarpresentation och nationalsång samtidigt som mekanikerna jobbar febrilt med de sista justeringarna på motorcyklarna. Filip Hjelmland, född 1998, får priset ”Årets förare i Dackarna”, framröstad av Dackarnas supporterklubb Spinning Wheels. Efter inledningsceremonin springer förarna tillbaka till depån. Jublet övergår till mummel och spänningen lägger sig återigen över Skrotfrag Arena. Den spända stämningen avbryts plötsligt av ett öronbedövande dån när de fyra första förarna kör sina motorcyklar ner från depårampen. Lettländaren Andzejs Lebedevs och australiensaren Brady Kurtz kör för Dackarna. Dansken Mikkel Michelsen och ryss-polacken Gleb Chugunov kör för Västervik. Motorerna skriker när de fyra förarna står uppradade framför mållinjen. De stampar i leran för att hjulen ska få bättre fäste samtidigt som de intensivt stirrar på startsnöret i väntan på att det ska hissas. När startsnöret skjuts upp river förarna snabbt iväg och det är ett under att ingen av dem blir giljotinerad. Dackarnas förare leder hela heatet och tar snabbt ett stadigt grepp om finalen med en femetta. Arenan fullkomligt exploderar när Lebedevs korsar mållinjen, tätt följd av Kurtz. Totalt står det 52-44 efter första heatet.
Samhörighet i med- och motgång
Under tiden som racet pågår förstår man hur mycket sporten betyder för invånarna. På plats är det drygt 6000 människor, ungefär tre gånger fler än hela Målillas befolkning. Här är människor från hela länet, inte minst från Västervik. Åskådarna skriker och hejar så att det låter som att stadion är fullsatt. Skrotfrag Arena, som även går under namnet Målilla Motorstadion, rymmer ungefär 15 000 åskådare. På läktarna, bakom banans otaliga reklamskyltar sitter allt från hoppfulla dagisbarn till rutinerade pensionärer. Man som kvinna, pojke som flicka, hejar rigoröst på sitt lag. Oavsett ålder eller kön känns det som att alla har en samhörighet på Målilla Motorstadion. Denna energi skulle komma att vara avgörande för hemmalaget.
Efter tio heat står det totalt 78-72 till Dackarna. Under de föregående heaten har det bland annat varit videogranskning och Västerviks Jacob Thorssell har tappat en given femetta när han blir omkörd av både Lebedev och Kurtz på näst sista varvet. Inför elfte heatet ligger en nervositet över Skrotfrag Arena. Till och med den dundrande musiken låter nu dämpad. Sex poäng skiljer de båda lagen åt när startsnöret höjs. Bredvid mig står Dackarnas mekaniker och förare och hejar på sina lagkamrater. Västervik får en bra start när Sveriges bästa förare Fredrik Lindgren och den tvåfaldiga SM-mästaren Jacob Thorssell river iväg från startlinjen. Thorssell revanscherar sig med en förstaplats och följs efter av Lindgren. En stark femetta från Västervik. Dackarnateamet bredvid mig svär och spottar innan de snabbt springer tillbaka till depån. Ställningen är 79-77 till Dackarna och speakern frågar publiken vem som kommer vinna. 6000 människor vrålar och viftar med sina flaggor.
SM-guld?
Förarna rullar in på banan för att köra det trettonde heatet. När Västerviks Bartosz Smektala ska köra fram till startlinjen hoppar kedjan på motorcykeln av. En mekaniker rusar in på gruset för att fixa den. Kanske på grund av detta hamnar Smektala på sista plats. Detta heat slutar 4-2 till Dackarna och totalt står det nu 85-81, vilket innebär att Västervik måste ta minst fyra poäng i det fjortonde och näst sista heatet för att ha chans att vinna finalen.
Det fjortonde heatet inleds med ett rungande hejarop från publiken. En kvartett av danskar rullar ut till start. Dackarnas Leon Madsen och Rasmus Jensen har chans att avgöra finalen mot Västerviks Mikkel Michaelsen och Mads Hansen. Madsen och Jensen kan vinna genom att ta tre poäng. Helt plötsligt blir det tyst på Målilla Motorstadion. Det är nästan som att det öronbedövande ljudet från motorcyklarna tryter i den tryckande tystnaden. Startsnöret skjuts upp och Dackarnas förare är snabbast. De ökar på avståndet mer och mer och vinner överlägset racets fjortonde heat. Dackarna har vunnit årets upplaga av Elitserien. Tystnaden som låg tät i Målilla byts ut mot jordskälvande glädjerop. Ändå måste det sista heatet köras. Kanske på grund av glädjeruset förlorar Dackarna det femtonde heatet med 4-2. Slutställningen i SM-finalen blir 93-87.
SM-guld!
Lebedevs och Kurtz, som körde finalheatet kör några extra varv för att ta in publikens hyllning. Snart är hela laget på innerplan och kramar om varandra. Ur högtalarna spelas Tina Turners ”You´re simply the best”. En väktare motar bort Rasmus Jensens pappa, som springer ner från läktaren för att krama om sin son. En aktion som väktaren förmodligen utför utifrån sin plikt till arbetet, snarare än för att upprätthålla säkerheten. Prisutdelningen stundar. Västervik stiger upp på podiet märkbart besvikna, men tar ändå graciöst emot sina silvermedaljer samtidigt som de vinkar till den lilla skara av Västervikfans som rest dit. De försvinner in i depån och börjar packa ihop. Det är dags för Dackarna att inta podiet. Tillsammans med sina mekaniker och lagledare får de guldmedaljer runt sina halsar. Pressfotograferna, som har flockas till prispallen i hopp om att få bra bilder till sina respektive medier, har inte märkt att det står otaliga Pommacflaskor bredvid mästarna. Innan någon har hunnit reagera, sprutar de lyriska vinnarna ner alla som står i närheten av podiet. De våghalsiga står kvar och riskerar att förstöra sina kameror och mikrofoner. När Dackarna har stigit ner från podiet försöker varenda pressmedlem haffa någon för intervju. Samtidigt syns publiken lämna läktaren för att komma så nära banan som möjligt. Flaggor och vimplar viftas och huvudbonader kastas i luften. De lyriska förarna kläs i guldhattar och kramar om sina familjer, som nu får komma in på banan.
Efter en halvtimme har arenan börjat tömmas. Det enda som hörs är Queens ”We are the Champions” och fyrverkerier. Förarna har dragit sig tillbaka till omklädningsrummet och firar troligen fortfarande febrilt. Vi går ut ur stadion till parkeringen, en stor gräsplätt. Fyrverkerierna har tystnat och strålkastarna släcks. Tystnaden är till slut tillbaka på Målilla Motorstadion.
