Svensk tennis har länge stått och stampat när det kommer till att ta fram nya världsstjärnor. Senast den sjufaldiga Davis cup vinnaren hade en spelare på topp 20 i världen var Robin Söderling, år 2011.
– Vi har haft en fantastisk historia. Det kanske känns lite tufft och orättvist gentemot dagens spelare, säger Christer Sjöö, generalsekreterare på svenska tennisförbundet.
Det är december 2023 och den långa tennissäsongen är över. Olikt många andra sporter sträcker sig tennissäsongen över hela året. Från januari, ända in i slutet på november. När tennisåret summeras för svensk del, är den bästa rankade spelaren Rebecca Peterson, på plats 130 i världen.
På herrsidan tog Mikael Ymer beslutet att avsluta karriären, trots att han spelade sin livs tennis och befann sig på plats 50 i världen. Beslutet kom efter en dopningsavstängning till följd av brister i vistelserapporteringen.
– Vi har kanske inte de världsettor eller de framgångar vi hade för 20-30 år sedan. Ur det perspektivet mår vi lite sämre. Där finns det en analys att göra. Vi kommer nog aldrig få ett erkännande förrän vi kommer upp på samma nivå som då, säger Christer Sjöö.
Han berättar vidare:
– Konkurrensen är hårdare. Tennisen spelas över hela världen. Vi ledde utvecklingen i världen under de här storhetstiderna, och där har länderna kommit ikapp och i vissa fall gått om, säger han.
”Vi är ett litet land och måste samla alla våra resurser”
Christer Sjöö berättar att Svenska tennisförbundet har klara målsättningar som löper mot 2030. Bland annat vill de ha ett par tre spelare i de fyra stora Grand Slam tävlingarna årligen.
– Sen om vi får upp en etta, tvåa eller trea i världen under denna tiden, det ska också till lite tur, säger Christer Sjö, innan han berättar vidare om förbundets planer för framtiden.
Sedan ett halvår tillbaka jobbar Svenska tennisförbundet med ett projekt som de kallar för ”Spelutveckling Röd, orange, grön”. Konceptet grundar sig i olika checkpoints där man tittar på spelarens nivå och vad de ska göra för att nå nästa steg. De olika nivåerna är indelade i färgerna röd, orange och grön, där den sistnämnde är den slutgiltiga nivån.
– Vi jobbar väldigt tätt ihop med våra regioner och klubbar. Vi är ett litet land och måste samla alla våra resurser. Både klubbar, regioner men också kommersiella aktörer, säger Christer Sjöö.
Klubbchefen: ”Det är ingen mening att stoppa huvudet under sanden och säga att allt är bra”
Tennisklubben Växjö TS har producerat många av Sveriges tennisikoner från 80- och 90-talet. Direkt vi kommer in i Strandbjörkshallen möts man av bilder på de gamla storstjärnorna. Stefan Edberg, Jonas Björkman, Fidde Rosengren. Ja, listan kan göras lång. I korridoren får vi syn på klubbchefen Emil Holmgren och sportchefen Calle Pihlblad. De berättar vad kultfigurerna betytt för klubben.
– Det är fantastiskt. Traditionen sitter i väggarna. Vi är rätt duktiga att tala om det för våra juniorer. Det är inte lätt för dem att hålla koll på vem Mats Wilander eller Stefan Edberg är, säger sportchefen Calle Pihlblad med ett brett leende på läpparna.
Klubbchefen Emil Holmgren fortsätter:
– Det fanns en struktur som gjorde att folk drog sig hit. Det blev som en samlingspunkt. Mats och Jonas har varit här sedan barnsben, säger han.
Inne i konferensrummet pryder klubbens allra största stjärnan väggen, tillsammans med en liten hälsning. ”Tack för allt som jag lärde mig här”, undertecknat Mats Wilander.
Växjö TS är en av många klubbar i Sverige som valt att hoppa på tåget ”Röd, orange, grön”. De har runt 400 aktiva spelare och ungdomar i föreningen, varav 60 stycken som är ute och tävlar. De berättar att de just nu är på röd bana, men att tanken är att utveckla det och gå hela vägen upp till grön bana.
– Tennis är rätt svårt från början. Vi hoppade på det eftersom vi tror det är en bra start, säger Emil Holmgren.
Hur mår svensk tennis idag?
– Det är ingen mening att stoppa huvudet under sanden och säga att allt är bra. Då hade rankingen sett annorlunda ut. Någonstans har vi inte samma nivå idag, säger Emil Holmgren.
Sedan halv sju imorse har Calle Pihlblad och Emil Holmgren hängt i Strandbjörkshallen. De planerar för en lång dag i tennisens tecken. Snart går tennisbussen ut till skolorna för att hämta upp de unga spelarna.
– Man måste hitta en glädje till idrotten. En glädje till att vara i hallen och hålla på med tennis. En glädje som man har med sig i livet. Det ska klubbarna förmedla, säger Calle Pihlblad.
